Original titel: Marx and Keynes. The Limits of the Mixed Economy
Publicerat: 1969
Översättning: Nisse Sjödén
Digitalisering: Jonas Holmgren
Denna bok skrevs under en tid som av USA:s president kallades för "det största ekonomiska uppsvinget i historien". Andra, i andra länder, talade om ett "ekonomiskt under" eller hävdade att "vi aldrig haft det så bra". Professionella ekonomer var överförtjusta över att deras "dystra vetenskap" slutligen visat sig vara världens hopp. De imponerade på både regeringar och affärsmän med sitt teoretiska kunnande och dess praktiska användbarhet. Med undantag av en oartikulerad minoritet var alla, från "topp" till "botten", överens om att konjunkturen var strålande och att den skulle förbli så. Det rådde en viss oro för den fattigdom, som fortfarande fanns kvar, och för de flaskhalsar av arbetslöshet, som fortfarande skämde västvärldens annars så vackra ansikte; och när det gällde de olösta problemen med "underutvecklingen", som hindrade en stor del av världen från att delta i den allmänna högkonjunkturen, var man mer än bara oroad. Men en dag skulle också de fattiga länderna "komma loss" och försöka överträffa framgången i väst, och kapitalismens välsignelser skulle spridas över hela jordklotet.
Även om jag har bevittnat denna period av "oöverträffat välstånd", så har jag också upplevt den stora depressionen mellan de två världskrigen. Då stod tilltron till kapitalismens livsduglighet som lägst, och det fanns ett överflöd på teorier om dess nedgång och försvinnande. Marxismen kom återigen i ropet, även om det endast var ett uttryck för den växande klyftan mellan den kapitalistiska ideologin och verkligheten. Denna förtvivlan upphävdes av statliga ingripanden i ekonomin och av andra världskriget. Under tiden hade John Maynard Keynes utvecklat sin teori, vilken föreslog monetära och skattepolitiska åtgärder som skulle säkra den fulla sysselsättningen i en stagnerande kapitalistisk ekonomi. Regeringarna tillämpade de keynesianska förslagen för att säkra ett visst mått av social och ekonomisk stabilitet i sina länder. Då dessa strävanden visade sig vara framgångsrika, ändrade man på ett gammalt slagord för att hävda "vi alla är keynesianer nu".
Det är min fasta övertygelse att den keynesianska lösningen på de ekonomiska problem, som den kapitalistiska världen har, endast kan vara av tillfällig hjälp, och att de betingelser under vilka den kan vara effektiv befinner sig i en upplösningsprocess. I stället for att ha förlorat sin giltighet får den marxska kritiken av den politiska ekonomin ny relevans genom sin förmåga att omfatta och överskrida både den "gamla" och den "nya" ekonomin. Jag skall underkasta den keynesianska teorin och praktiken en marxistisk kritik, och därutöver ska jag försöka förklara politiska och ekonomiska skeenden och trender med hjälp av den marxistiska analysen.
Denna bok utgör emellertid inte någon sammanhängande framställning; olika delar har skrivits vid olika tillfällen och vid olika tidpunkter. Delarna hör dock samman, och samtliga hänför sig till ett enda tema, nämligen blandekonomin och skillnaderna mellan Marx och Keynes. Det finns en viss oundviklig överlappning och även upprepningar, vilka jag hoppas ska underlätta snarare än försvåra läsningen av boken.