[ Cirkulär utarbetat för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning och sänt till Shanghaibyrån och partikommittéerna i varje provins och autonomt område. ]
I november i år antogs ett dokument i sjutton punkter efter rådslag som kamrat Mao Tsetung höll i Hangchow och Tientsin med sekreterarna i partikommittéerna i fjorton provinser och Autonoma området Inre Mongoliet. Centralkommittén anser att dokumentet bör bekräftas vid den konferens för sekreterarna i provinsernas, municipens och de autonoma områdenas partikommittéer, vilken Centralkommittén ämnar inkalla till den 10 januari, så att det kan införlivas i 1956 års plan och börja genomföras på allvar. Vi ber er därför att när ni har fått detta meddelande sammankalla sekreterarna i prefekturernas och en del av häradenas partikommittéer i ert område och låta dem i detalj studera följande:
(1) Huruvida alla eller bara en del av punkterna kan genomföras och huruvida förutsättningarna är tillräckliga för att genomföra var och en;
(2) Huruvida några tillägg till de sjutton punkterna är nödvändiga (tillägg som är praktiskt möjliga kan göras); och
(3) Huruvida ni är redo att införliva de sjutton punkterna med er plan för 1956 och genast utföra dem.
Var goda avsluta era studier i dessa frågor och ha era synpunkter färdiga den 3 januari 1956.
De sjutton punkterna lyder som följer:
1. Vad gäller takten för jordbrukets kooperativa omvandling bör arbetet med att upprätta kooperativ av den lägre typen i stort sett vara färdigt under andra halvåret 1956, och det vore välbetänkt för provinserna, municipen och de autonoma områdena (utom Sinkiang) att sätta som mål att 75 procent av bondehushållen blir medlemmar i kooperativen, och låta de lägre nivåerna något överskrida denna siffra och nå upp till 80-85 procent.
Vad gäller det högre stadiet av kooperation bör ni försöka att i stort sett genomföra det till 1960 eller om möjligt ett år tidigare, till 1959. I detta syfte är det nödvändigt för varje härad, eller helst varje distrikt, att direkt ta ansvar för att upprätta ett eller flera stora kooperativ av den avancerade typen (med över hundra hushåll var) i varje härad eller distrikt under 1956 och sedan ytterligare flera under 1957 — dessa två grupper bör utgöra 25 procent av bondehushållen och tjäna som föredömen. Är detta möjligt eller inte? Hur stort bör ett kooperativ bli när små kooperativ slås samman till stora? Flera kooperativ som utgör en socken, ett kooperativ som utgör en socken, eller ett kooperativ som omfattar flera socknar är alla dessa tre former möjliga? Vilken är den lämpligaste siffran för det sammanlagda antalet kooperativ i landet — 300000, 400 000 eller 500000?
I Sovjetunionen är siffran 100000 — skulle över 300 000 eller 400 000 vara lämpligare för oss? Vidare: Vilken väg är bättre — att först slå samman kooperativen och sedan höja dem till det högre stadiet, att samtidigt slå samman och höja dem eller att först höja dem och sen slå samman dem? Var snälla och överväg dessa frågor också.
2. När det gäller tillträde till kooperativen för godsägare och rika bönder, kan ni kanske under 1956 följa förslagen från provinserna Anhwei, Shansi och Heilungkiang, nämligen att tillåta de som uppför sig väl att gå med, och de som uppför sig varken väl eller illa att delta i kooperativ produktion men utan medlemskap i kooperativet, medan vi tvingar dem som uppför sig illa att delta i produktionen under kooperativets övervakning. Denna metod kan antas av alla gamla kooperativ som har starka kadrer. Det finns många fördelar med detta, men också en nackdel, nämligen att de övre mellanbönder som ännu är ovilliga att gå in i kooperativen oundvikligen kommer att känna sig tvingade att göra det, och dessutom måste de släppas in före godsägarna och de rika bönderna så att de inte förlorar ansiktet. Är detta bra eller inte? Eller ska vi uppskjuta ovan nämnda metod ett år, dvs till 1957? Var goda att tänka igenom vilket alternativ som är bättre.
3. När det gäller sammansättningen hos ledningen i ett kooperativ, bör två tredjedelar komma från de nuvarande fattiga bönderna, plus alla de nya lägre mellanbönderna som förr var fattiga bönder, medan en tredjedel bör komma från de gamla lägre mellanbönderna och de gamla och nya högre mellanbönderna.
4. Förutsättningar för höjd produktion: (a) genomför ett fåtal grundläggande åtgärder (detaljerna återstår att diskutera, och vissa skillnader kan tillåtas på olika orter); (b) sprid de avancerade erfarenheterna (varje år bör material om föredömen samlas in och publiceras i bokform av varje provins).
5. Under 1956 bör varje provins, prefektur, härad, distrikt och socken göra upp en långsiktig plan som innefattar alla nödvändiga punkter. Tonvikten bör ligga på härads- och sockenplaner. Under första halvåret bör ett utkast göras och under andra halvåret ska planen slås fast, med reservation för ytterligare granskning. Planen bör täcka minst tre år, helst sju, möjligen upp till tolv år. Detta måste göras utan dröjsmål. Har ni vidtagit några åtgärder för detta? Medan många planer troligen, av brist på erfarenhet, blir lättvindigt uppgjorda måste ni försöka få några häraden och socknar att göra upp mer realistiska planer så att de kan rekommenderas som mönster.
6. Gör upp en allsidig plan för skydd och uppfödning av boskap, hästar, mulor, åsnor, svin, får, hönor och ankor, och i synnerhet för skydd av ungdjuren. Uppfödningsplanerna ska diskuteras senare, så var goda att ha era synpunkter färdiga.
7. I samband med planerna för flodområdena bör ett vidsträckt uppbygge av små vattenregleringsprojekt ske för att säkra att kooperativen inom sju år i grunden kan behärska översvämningar och torka av normal omfattning.
8. Utrota inom sju år i huvudsak ett drygt tiotal av de skadeinsekter och plantsjukdomar som angriper grödorna.
9. Inom tolv år gör största delen av ödejorden och de ofruktbara kullarna produktiva och upprätta träd- och skogsplantering enligt särskilda behov överallt där så är möjligt: runt varje hus och by, längs vägkanter och stränder såväl som på ödejord och ofruktbara kullar.
10. Inom tolv år ska i de flesta områden nittio procent, och i några områden hundra procent, av all nödvändig gödsel tillhandahållas av orterna och kooperativen själva.
11. Inom tolv år bör spannmålsskördarna i genomsnitt uppnå 3000 kg per hektar i områdena norr om Gula floden, Chinlingbergen, Pailungfloden och den del av Gula floden som flyter genom provinsen Chinghai, 3750 kg per hektar söder om Gula floden och norr om Huaifloden och 6000 kg per hektar i områdena söder om Huaifloden, Chinlingbergen och Pailungfloden. För bomull, oljeväxter, sojabönor, silke, te, jute, sockerrör, frukt och andra saker ber vi er föreslå en kvot för varje sak för diskussion.
12. Gör er inom sju år i grunden av med de sjukdomar som är skadligast för människorna och djuren: snäckfeber, elefantsjuka, böldpest, hjärnhinneinflammation, boskapspest och svinpest. Var goda undersök vilka epidemiska sjukdomar i er provins eller område som i stort sett kan utrotas inom sju år, vilka som kommer att ta längre tid, och vilka som under nuvarande förhållanden inte kan utrotas.
13. Gör er kvitt de fyra skadedjuren, d.v.s. utrota inom sju år i huvudsak råttor (och andra skadliga djur), sparvar (och andra fåglar som skadar grödan, men huruvida det är tillrådligt att utrota kråkor återstår att undersöka), flugor och mygg[1].
14. Gör inom sju år i huvudsak slut på analfabetismen, sätt som mål för läskunnighet 1500 till 2000 tecken.
15. Bygg inom sju år enligt särskilt angivna behov de olika slags vägar (landsvägar, vägar och stigar) som behövs i provinserna, prefekturerna, häradena, distrikten och socknarna.
16. Installera inom sju år ett trådradionät, så att radions utsändningar kan nå varje socken och varje kooperativ.
17. Fullborda inom sju år telefonnät som förbinder socknarna och de större kooperativen.
Vi ber er att tillsammans med andra berörda kamrater överväga ovanstående punkter och vara färdiga med förberedelserna till den 3 januari. Centralkommittén kommer kanske att först inkalla sekreterarna i partikommittéerna i några provinser till ett möte omkring den 4 januari för att under flera dagar studera dessa saker och ha förslag färdiga till konferensen den 10 januari.
[1] I det direktiv om hälsovårdsarbetet som kamrat Mao Tsetung i mars 1960 gjorde utkast till för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning sägs: ”Ytterligare en sak: sluta med att döda sparvar och utrota vägglöss i stället. Parollen bör vara: 'Utrota råttor, vägglöss, flugor och mygg'.”