FÖRORD I
25 september 1955
Kinas kommunistiska partis allmänna linje för övergångsperioden från kapitalism till socialism är att i stort sett fullborda Kinas industrialisering tillsammans med den socialistiska omvandlingen av jordbruk, hantverk och kapitalistisk industri och handel. Denna övergångsperiod kommer att täcka ungefär arton år, de tre återhämtningsåren plus tre femårsplaner. På ytan har det funnits enighet i partiet om denna formulering av den allmänna linjen och detta fastställande av tidsgränsen, men i verkligheten har det funnits meningsskiljaktigheter. För närvarande visar sig dessa skillnader framför allt i frågan om den socialistiska omvandlingen av jordbruket, eller jordbrukskooperationen.
En del folk säger att det under de senaste åren tycks ha funnits en viss regel som härskade inom jordbrukskooperationen, nämligen att utvidgning uppmuntras om vintern men om våren måste nödvändigtvis vissa personer bekämpa dem såsom överilad framryckning. Det finns skäl för denna anmärkning, för de har vid flera tillfällen sett motståndet mot den påstådda överilade framryckningen. Vintern 1952 företogs till exempel en utvidgning, endast för att på våren 1953 bekämpas såsom en överilad framryckning. Vintern 1954 företogs åter en utvidgning endast för att följande vår bekämpas som en överilad framryckning. Motståndet mot den påstådda överilade framryckningen betydde inte bara att utvidgningen hejdades utan också att ett stort antal kooperativ, som redan upprättats, upplöstes med tvång (”höggs ned”), vilket väckte missnöje bland kadrerna och bondemassorna. En del bönder fann det så motbjudande att de matstrejkade eller stannade i sängen eller blev borta från arbetet tolv dagar i sträck. De sade: ”Det var ni som sade till oss att bilda kooperativen, och nu är det ni som säger till oss att upplösa dem.” Upplösningen gladde de välbärgade mellanbönderna men gjorde fattigbönderna sorgsna. När nyheten att utvidgningen hejdats eller att kooperativ upplösts nådde fattigbönderna i provinsen Hupeh frös de ”ända in i märgen”, men en del mellanbönder sade: ”Det här är lika bra som en pilgrimsresa till Mulan-berget”. (På Mulan-berget i Huangpi härad i provinsen Hupeh står Mulan-templet, ett populärt pilgrimsmål för bönderna.)
Varför vacklade en del kamrater på ett sätt som de flesta människor fann helt opåkallat? Därför att de hade råkat under inflytande av en del av mellanbönderna. I den kooperativa rörelsens inledningsskede var en del av mellanbönderna, i synnerhet de välbärgade som hade starka böjelser för kapitalism, emot den socialistiska omvandlingen. Vad som utgör skillnaden är partiets politik och arbetsmetoder gentemot mellanbönderna i den kooperativa rörelsen. Många mellanbönder, i synnerhet de nya och gamla lägre mellanbönderna som inte har det så bra och har en högre politisk medvetenhetsnivå, är villiga att gå med i kooperativen, förutsatt att vi för en politik som gynnar bägge skikten, det vill säga både fattigbönderna och mellanbönderna, och inte en politik som uteslutande gynnar fattigbönderna, och förutsatt att våra arbetsmetoder är bra. Men även om vi följer denna politik kommer en del mellanbönder ändå att föredra att tills vidare stanna utanför kooperativen och ”vara fria om också bara för ett år eller två”. Detta är fullt förståeligt, för kooperation innebär en förändring av böndernas privata ägande av produktionsmedlen och alla deras förvaltningssätt. För dem är detta en grundläggande förändring, så naturligtvis vill de tänka över saken noggrant och kan under en tid ha svårt att bestämma sig. En del av våra kamrater misslyckades med att ta itu med problemen i enlighet med partiets politik och arbetsmetoder, och när de ställdes inför de välbärgade mellanböndernas klagomål och vissa fel i sitt arbete råkade de i panik, anställde klappjakt på ”överilad framryckning” och högg urskiljningslöst ned kooperativ, som om de vore elakartade tumörer som skulle leda till döden om de inte genast togs bort. Men det är inte alls så det ligger till. Brister finns det i vårt arbete, men som helhet är rörelsen sund. Fattigböndernas och de lägre mellanböndernas massor välkomnar kooperativen. Om en del av mellanbönderna vill vänta och se, bör vi låta dem göra det. De välbärgade mellanbönderna bör vi ge ännu mer tid att vänta och se, utom dem som vill gå med. Huvudfelet i rörelsen idag är att partiledningen på många håll inte har hållit takten. De ansvariga kamraterna har inte tagit ledningen över hela rörelsen i sina händer och har ingen allsidig plan för provinsen, häradet, distriktet eller socknen utan tar en bit här och en där. De saknar initiativ, entusiasm, varm förståelse och framåtanda. Därför har ett stort problem uppstått. När rörelsen sprider sig vida omkring på gräsrotsnivå men får otillräcklig uppmärksamhet uppifrån, uppstår naturligtvis en del besvärligheter. Ställda inför sådana problem intar våra kamrater en negativ inställning och försöker att hejda rörelsens tillväxt eller skyndar att ”hugga ned” ett antal kooperativ istället för att ge starkare ledning och bättre planering. Detta är naturligtvis fel och kommer säkert att skapa fler svårigheter.
Vi har just ställt samman en bok, Hur man sköter producent kooperativ inom jordbruket [1]. Den innehåller faktiska exempel från olika provinser, municip och autonoma områden, sammanlagt över 120 artiklar. Det mesta av materialet täcker tiden januari-augusti 1955 och resten andra halvåret 1954. De flesta artiklarna har förut tryckts i provinsernas, municipens eller de autonoma områdenas interna partiorgan, en del har tagits ur tidningar, andra är rapporter från partikommittéer eller arbetande personal tillhörande partikommittéer på högre nivåer, och en är ett ordagrant protokoll av ett tal, som hölls av ledaren för ett kooperativ då han var inbjuden till Peking. Vi har gjort endast ett fåtal språkliga ändringar i materialet och bibehållit det ursprungliga innehållet. Vi har skrivit kommentarer till några av artiklarna. För att skilja våra kommentarer från de ursprungliga utgivarnas, har vi undertecknat våra med ”redaktörens anmärkningar”. Vi anser att de åsikter som författarna uttryckt i materialet är riktiga eller i stort sett riktiga. Av materialet kan läsaren se den kooperativa rörelsens omfattning och inriktning i landet och utsikterna för dess utveckling. Materialet visar att rörelsen är sund. Problem uppstod bara på de platser där partikommittéerna inte hade gett ordentlig ledning. Så snart de hann ifatt och gav riktig ledning i enlighet med vårt partis Centralkommittés politik, löstes problemet genast. Materialet är mycket övertygande. Det kan väcka till handling dem, som hittills har haft en passiv hållning till rörelsen. Det kan hjälpa dem som ännu inte vet hur man sköter ett kooperativ att finna sätt att göra det; och framför allt kan det tysta dem som gillar att ”hugga ned” kooperativ efter behag.
Det är verkligen en enorm uppgift att genomföra den socialistiska omvandlingen av jordbruket bland flera hundra miljoner bönder. Rörelsen har inte pågått så länge i landet som helhet, och de erfarenheter som har vunnits är fortfarande otillräckliga. I synnerhet har vi ännu inte genomfört bred och effektiv propaganda inom hela partiet. Som resultat härav har många kamrater inte brytt sig om saken och förstår inte principerna, politiken och åtgärderna för rörelsen. Följaktligen saknas fortfarande enig vilja i partiet. Vårt partis Centralkommitté ska snart sammankalla sitt sjätte plenarmöte för att diskutera ämnet, och anta en ny resolution om det. Vi bör sätta igång med en bred och effektiv propaganda i enlighet med resolutionen, så att vi uppnår enig vilja i hela partiet. Utgivningen av denna bok kan måhända vara till viss hjälp i vårt propagandaarbete.
FÖRORD II
27 december 1955
Detta är en källskrift avsedd för folk som arbetar på landsbygden. Ett förord[2] skrevs för den i september. Nu, tre månader senare, är det förordet föråldrat och ett nytt måste skrivas.
Så här har det gått till. Boken har ställts samman två gånger, i september och återigen i december. Det första urvalet omfattade 121 artiklar. De flesta av dessa återspeglade förhållandena första halvåret 1955 och några få andra halvåret 1954. Provexemplar delades ut för kommentarer till ansvariga kamrater i partikommittéerna i provinser, municip, och autonoma områden och prefekturer, vilka deltog i Kinas kommunistiska partis sjunde Centralkommittés sjätte (utvidgade) plenarmöte den 4-11 oktober 1955. Dessa kamrater fann att boken behövde utökas. Efter mötet sände de flesta provinser, municip och autonoma områden in ytterligare material. Mycket därav återspeglade förhållandena under andra halvåret 1955. Boken måste alltså sammanställas på nytt. Av de ursprungliga 121 artiklarna strök vi 30, behöll 91 och tillade 85 ur det nya materialet, vilket gav sammanlagt 176 artiklar om cirka 900.000 ord. På så sätt fick vi den nuvarande samlingen. De kamrater som ansvarade för redigeringen har gått igenom allt materialet, gjort några språkliga ändringar, lagt till noter om svåra uttryck och gjort ett ämnesregister. Vidare har vi lagt till kommentarer till en del av artiklarna, kritiserat vissa felaktiga idéer eller gjort vissa förslag. För att skilja våra kommentarer från de ursprungliga utgivarnas har vi undertecknat våra med ”redaktörens anmärkningar”. Eftersom en del av våra kommentarer skrevs i september och andra i december finns det naturligtvis vissa variationer i tonen.
Vad det gäller är emellertid inte bara materialet. Det väsentliga är att läget i Kina undergick en grundläggande förändring under andra halvåret 1955. Av Kinas 110 miljoner bondehushåll har hittills (till slutet av december 1955) över 70 miljoner, (mer än sextio procent), som svar på Kinas kommunistiska partis Centralkommittés appell gått in i halvsocialistiska jordbruksproducentkooperativ. I min rapport av den 31 juli 1955 om jordbrukets kooperativa omvandling, angav jag antalet bondehushåll i kooperativ till 16.900.000, men på bara några månader har denna siffra överträffats med väl över femtio miljoner. Detta är en storartad händelse. Denna händelse gör klart för oss att vi behöver endast kalenderåret 1956 för att i stort sett fullborda omvandlingen till halvsocialistiska kooperativ inom jordbruket. På ytterligare tre eller fyra år, det vill säga till 1959 eller 1960, kan vi i stort sett fullborda omvandlingen av de halvsocialistiska kooperativen till helsocialistiska. Denna händelse gör det klart för oss att vi måste försöka slutföra den socialistiska omvandlingen av hantverket och den kapitalistiska industrin och handeln före planen för att kunna möta det expanderande jordbrukets behov. Slutligen gör denna händelse klart för oss att omfattningen och hastigheten i Kinas industrialisering och utvecklingen av dess vetenskap, kultur, utbildning, hälsovård osv. inte längre kan fortgå riktigt på det sätt vi förut hade tänkt utan måste i lämplig grad utvidgas och påskyndas.
Går jordbrukskooperationen, som nu utvecklas i så hastigt tempo, framåt på ett sunt sätt? Ja, förvisso. Överallt ger partiorganisationerna allsidig ledning åt rörelsen. Bönderna deltar helhjärtat och i bästa ordning i rörelsen. Deras entusiasm för produktion stiger till oanade höjder. De bredaste massor vet för första gången klart vad framtiden kommer att ge dem. När tre femårsplaner är genomförda, det vill säga 1967, kommer produktionen av spannmål och andra grödor sannolikt att vara två eller tre gånger så hög som den högsta årsproduktionen före folkrepublikens grundande. Inom en ganska kort tid, låt oss säga sju eller åtta år, kommer analfabetismen att vara utplånad. Många av de sjukdomar som är mest skadliga för folket, såsom snäckfeber, sjukdomar som förr ansågs obotliga, kan nu behandlas. Kort sagt, massorna ser redan en stor framtid ligga framför sig.
Det problem hela partiet och folket står inför är inte längre att kritisera högerinriktade konservativa idéer om hastigheten i den socialistiska omvandlingen av jordbruket. Det problemet har lösts. Problemet gäller inte heller hur snabbt den kapitalistiska industrin och handeln bransch för bransch ska omvandlas till gemensamma statligt-privata företag. Det problemet har också lösts. Hastigheten i den socialistiska omvandlingen av hantverket bör diskuteras under första halvåret 1956. Och det problemet kan också lätt lösas. Problemet idag gäller inget av detta utan ligger på ett annat plan. Det ligger inom jordbruksproduktionen, industriproduktionen (inberäknat statliga, gemensamma statligt-privata och kooperativa industrier), hantverksproduktionen, omfattningen och hastigheten av kapitaluppbyggnaden inom industri, samfärdsel och transport, samordningen mellan handeln och andra delar av folkhushållet, samordningen av arbetet inom vetenskap, kultur, utbildning och hälsovård med våra olika ekonomiska verksamheter, osv. På alla dessa områden finns det en undervärdering av läget, en brist som måste kritiseras och avhjälpas, om vårt arbete ska kunna hålla jämna steg med utvecklingen av läget som helhet. Folk måste anpassa sitt tänkande till de förändrade förhållandena. Naturligtvis får ingen sätta sig över verkligheten och ge sig hän åt fantasiflykt, göra upp handlingsplaner som inte motiveras av det objektiva läget eller gripa efter det omöjliga. Problemet idag är emellertid att högerbetonat konservativt tänkande fortfarande ställer till besvär på många områden och hindrar vårt arbete från att hålla jämna steg med utvecklingen av det objektiva läget. Problemet idag är att det som kan göras med en smula ansträngning, av många anses vara omöjligt. Därför är det absolut nödvändigt att fortsätta kritiken mot högerbetonade konservativa idéer, vilka faktiskt finns.
Denna bok är avsedd för kamrater som arbetar på landsbygden. Kan stadsbor också läsa den? De inte bara kan utan bör göra det. Här finns något nytt. Liksom nya saker händer varje dag och varje timme i det socialistiska uppbygget i städerna, händer de även på landsbygden. Vad gör bönderna? Vilket samband finns mellan vad bönderna gör och vad arbetarklassen, de intellektuella och alla patriotiska personligheter gör? För att förstå detta, kan det vara till hjälp att läsa om landsbygden.
För att göra det möjligt för fler människor att förstå det nuvarande läget på landsbygden förbereder vi en förkortad utgåva som innehåller 44 av de 176 artiklarna, eller omkring 270.000 ord, så att de som inte kan läsa hela samlingen ska få något begrepp om ämnet.
[1] När boken gavs ut fick den den nya titeln Det socialistiska uppsvinget i Kinas landsbygd.
[2] Syftar på ”Förord 1”.