I likhet med det engelska originalet i Selected Works of Mao Tse-tung vol. 5 är här Förordet och Redaktörens anmärkningar publicerade tillsammans (i svenska Valda verk har de separerats).
FÖRORD
15 juni 1955
För att fylla den breda läsande publikens behov har vi gjort en sammanställning av det material om den kontrarevolutionära Hu Feng-klicken, vilket i tre avsnitt trycktes i Folkets Dagblad under tiden 13 maj till 10 juni 1955, samt Folkets Dagblads ledare av den 10 juni, och utger detta genom Folkets Förlag under titeln Material om den kontrarevolutionära Hu Feng-klicken. I denna bok har vi också återgivit Hu Fengs ”Min självkritik”, men det har skett i en bilaga efter det material som levererats av Shu Wu[1] så att läsarna själva kan studera denne dubbelspelande kontrarevolutionär. Vi har gjort några få formella ändringar i redaktörens anmärkningar och fotnoterna till materialets tre avsnitt. Vi har reviderat några fotnoter, tillagt andra och satt in ytterligare två redaktörsanmärkningar i det andra avsnittet. För konsekvensens skull har uttrycket ”partifientliga klick” i rubrikerna på de första och andra avsnitten ändrats till ”kontrarevolutionära klick”, som det står i tredje avsnittet. I övrigt är texten oförändrad.
Det kan väntas att, såsom skedde då materialet publicerades i Folkets Dagblad, publiceringen av denna bok kommer att fånga uppmärksamheten hos två slags människor. Å ena sidan, kommer kontrarevolutionärerna att ägna uppmärksamhet åt den. Å andra sidan, kommer folkets massor att uppmärksamma den ännu mer.
Kontrarevolutionärer och de som hyser vissa kontrarevolutionära meningar kommer att finna att Hu Feng-elementens korrespondens anslår en sympatisk sträng. Hu Feng och hans klick är verkligen talesmän för alla kontrarevolutionära klasser, grupper och enskilda, och de förbannelser de slungar mot revolutionen och den taktik de använder i sin verksamhet kommer att uppskattas av alla de kontrarevolutionärer som kan få fatt i denna bok, ur vilken de kan hämta en del kontrarevolutionär kunskap om klasskampen. Detta kommer i alla fall på intet sätt att rädda dem från undergång. Liksom alla kontrarevolutionära skrifter av deras bakblåsare, imperialisterna och Chiang Kai-sheks Kuomintang, vilka riktades mot det kinesiska folket, är dessa skrifter av Hu Feng-elementen vittnesbörd inte om framgång utan om misslyckande. De räddade inte sin egen klick från förintelse.
Folkets massor har stort behov av detta material. Hur använder kontrarevolutionärerna sin taktik att spela dubbelt? Hur lyckas de att bedra oss med sitt falska yttre sken, samtidigt som de i smyg gör vad vi minst väntar? Allt detta är okänt för tusen sinom tusen välsinnade människor. Av detta skäl har många kontrarevolutionärer slingrat sig in i våra led. Vårt folk är inte skarpögt, de är inte skickliga i att skilja mellan bra folk och dåliga typer. När människor verkar under normala förhållanden, vet vi hur vi ska skilja mellan dåliga och goda, men vi är inte skickliga i att genomskåda dem som verkar under ovanliga förhållanden. Hu Feng-elementen är kontrarevolutionärer, som anlägger en förklädnad för att dölja sina sanna drag och ge ett falskt intryck. Men eftersom de bekämpar revolutionen, är det omöjligt för dem att helt dölja sina sanna drag. Vad de ledande andarna i Hu Feng-klicken angår, har de haft många dispyter med oss vid många tillfällen före och efter befrielsen. De skiljer sig i ord och handling inte blott från kommunisterna utan också från de väldiga skarorna av partilösa revolutionärer och demokrater. De blev nyligen grundligt avslöjade helt enkelt därför att vi fick fatt i en mängd säkra bevis mot dem. Många av de enskilda i Hu Feng-klicken var i stånd att bedra oss därför att vår partiorganisationer, statliga organ, folkorganisationer, kultur- och utbildningsinstitutioner och företag underlät att företa en noggrann undersökning av deras meriter innan de släppte in dem. Det var också till följd av att vi nyligen befann oss i en stormig period av revolutionen och människor av alla slag försökte komma nära oss då vi utgick som segrare; sålunda grumlades oundvikligen vattnet, de dåliga blandades med de goda, och vi har ännu inte hunnit med att sålla ut dem grundligt. Dessutom beror framgång, då det gäller att spåra upp och rensa ut dåliga element, på att riktig ledning från de ledande organens sida kombineras med en hög grad av politisk medvetenhet hos massorna, men i detta avseende var vårt arbete tidigare inte utan brister. Allt detta är lärdomar för oss.
Vi lägger vikt vid Hu Feng-fallet därför att vi önskar använda det till att uppfostra folkets massor, och främst de kadrer som kan läsa, och även de intellektuella. Till dem rekommenderar vi detta Material för att höja nivån på deras politiska medvetenhet. Materialet är slående på grund av sin extrema skärpa och klarhet. Kontrarevolutionärerna kommer naturligtvis att ägna uppmärksamhet åt det, och revolutionära människor kommer att uppmärksamma det ännu mer. Om det revolutionära folkets massor lär någonting av detta fall och detta material och därigenom ökar sin revolutionära glöd och sin urskiljningsförmåga, kommer vi steg för steg att dra fram alla slag av gömda kontrarevolutionärer.
REDAKTÖRENS ANMÄRKNINGAR (urval)
Maj och juni 1955
l
En fraktion — som våra förfäder kallade ”kotteri” och folk i dag kallar ”krets” eller ”grupp” — är någonting väl bekant för oss. För att uppnå sina politiska syften, anklagar människor som bedriver fraktionsverksamhet, ofta andra för att fraktionera, och att fraktionera, säger de, är inte ärligt. Själva gör de anspråk på att vara ärliga, och ärliga människor har alls ingenting att göra med fraktioner. De som gick i Hu Fengs ledband sades vara ”unga författare” och ”revolutionära författare”, som ”hatades” och ”förföljdes” av det kommunistiska partiet, den fraktion som hade ”borgerliga teorier” och ”bildade ett självständigt kungadöme”. Därför ville Hu Feng och hans kompanjoner ha hämnd. Frågan om Litterär tidskrift[1] var ”bara en öppning man grep tag i” och var ”ingalunda en isolerad sådan”, det var absolut nödvändigt att ”utvidga och generalisera den” och ”visa att frågan rörde fraktionsvälde” och till och med ”fraktions- och krigsherrevälde”. Saken var så allvarlig att de ”avfyrade” en mängd ammunition för att rensa undan oss. Därvid tilldrog sig Hu Feng och hans kompanjoner uppmärksamhet. Efter noggrann undersökning av många av dessa personer, befanns klicken vara ganska stor. Tidigare var de kända som ”en liten grupp”. Men så är det inte, det finns ganska många av dem. Tidigare var de kända blott som en grupp skriftställare. Men så är det inte, de har slingrat sig in i politiska, militära, ekonomiska, kulturella och utbildningsinstitutioner. Tidigare tycktes de vara en grupp revolutionärer som var verksamma i fullt dagsljus. Men så är det inte, de flesta av dem har en mycket skum bakgrund. Klickens huvudstyrka består av imperialisternas och Kuomintangs hemliga agenter, trotskister, reaktionära arméofficerare eller renegater från det kommunistiska partiet. Med dessa personer som ryggrad bildades en kontrarevolutionär fraktion dold i det revolutionära lägret, ett underjordiskt självständigt kungadöme. Denna kontrarevolutionära fraktion, detta underjordiska kungadöme har satt sig som uppgift att störta Folkrepubliken Kina och återställa imperialisternas och Kuomintangs välde. Närhelst och varhelst det är möjligt snokar de omkring efter våra brister, vilka de använder som förevändningar för sabotage. Varhelst de har sina män, händer underliga saker. Efter befrielsen utökades denna kontrarevolutionära klick, och om den inte hindras skulle den fortsätta att utvidgas. Nu, då sanningen om Hu Feng och hans kompanjoner har kommit fram i ljuset, kan många företeelser förklaras på ett tillfredsställande sätt och deras verksamhet stoppas.
2
Som väntat var, handlade Hu Feng därefter enligt Lu Tiens förslag, att använda offensiv taktik till försvar. Därför kom han till Peking för att söka ett arbete, begärde att hans fall skulle diskuteras, insände sitt 300.000 ord långa memorandum till Centralkommittén och grep slutligen fatt i frågan om Litterär tidskrift för att öppna eld. Alla slags representanter för de exploaterande klasserna använder i allmänhet, när det går dåligt för dem, offensiv taktik såsom ett medel till försvar för att överleva i dag och växa i morgon. Rykten grips ur tomma luften och lögner berättas utan vidare; vissa ytliga företeelser tas som förevändning för att angripa tingens väsen; vissa människor prisas medan andra fördöms, och företeelserna förvrängs och överdrivs för att ”göra ett genombrott på vissa punkter” i syfte att försätta oss i ett svårt läge. Kort sagt, de är oförtrutna i att studera vad slags taktik de ska använda emot oss och i att ”spana in läget” för att nå sina syften. Ibland ”spelar de döda” och väntar på ett tillfälle att ”plötsligt sätta in ett motangrepp”. De har många års erfarenhet av klasskamp och är skickliga i olika former av kamp, legal och illegal. Vi revolutionära måste känna till deras knep och studera deras taktik för att slå dem. Var aldrig så kammarlärda och naiva att ni behandlar invecklad klasskamp som en enkel sak.
3
Det som har gjort det möjligt för många kontrarevolutionärer att ”genomborra” vår ”lever” är att vi, som revolutionärer, gjort oss skyldiga till högmod, självbelåtenhet, bristande vaksamhet och grävt ned oss i vårt dagliga arbete så att vi försummat politiken. Dessa kontrarevolutionärer är på intet sätt begränsade till Hu Feng-klickens män, många andra hemliga agenter och dåliga element har också smugit sig in.
4
När en partimedlem kritiseras för sina liberala tendenser, säger Hu Feng-elementen att han ”blir angripen”. Om hans ”kampvilja är tämligen svag”, det vill säga, om han inte håller fast vid sin liberala ståndpunkt utan är villig att godta partiets kritik och komma över på en riktig ståndpunkt, då är han inte mycket för Hu Feng-klicken att hoppas på och kan inte dras med av den. Om hans ”kampvilja” att klamra sig fast vid sin liberala ståndpunkt inte är ”tämligen svag” utan ”tämligen stark”, då riskerar han att dras med. Hu Feng-elementen kommer säkerligen att ”göra ett försök därtill” och de kallar honom redan ”kamrat”. Bör inte detta tas som en varning? Vilken hållning bör då en partikamrat inta när han kritiseras för att ha gjort ideologiska och politiska fel? Han har två vägar att välja på: en är att rätta sina fel och bli en god partimedlem, den andra är att halka längre ned på stigen och till och med falla i kontrarevolutionens grop. Det andra alternativet existerar verkligen, och kontrarevolutionärerna kanske vinkar honom till sig.
5
På samma sätt som vi ständigt beräknar styrkebalansen i den internationella och den inhemska klasskampen, gör också fienden det. Men eftersom våra fiender består av efterblivna och dekadenta reaktionärer, är de dömda att gå under. De är okunniga om den objektiva världens lagar, är subjektiva och metafysiker i sitt tänkande och har därför ständigt fel i sina omdömen. De drivs ofrånkomligen av sin klassinstinkt att tro att de är mycket överlägsna och att de revolutionära styrkorna aldrig kan duga till mycket. De överskattar ständigt sin egen styrka och underskattar vår. Vi har varit vittnen till att många kontrarevolutionärer störtats en efter en — Chingdynastins styre, krigsherrarna i norr, de japanska militaristerna, Mussolini, Hitler och Chiang Kai-shek. De begick fel i tanke och handling och kunde inte göra annat. Alla samtida imperialister är nödda och tvungna att upprepa dylika misstag. Är inte det löjligt? Enligt Hu Feng-elementen är det kinesiska folkets revolutionära krafter, som leds av kommunistiska partiet, ”dömda att gå under”, och de är ingenting annat än ”vissna gula löv” och ”ett ruttnande lik”. Och hur står det till med de kontrarevolutionära krafterna som Hu Feng-elementen representerar? Även om ”några ömtåliga skott kanske kvävs”, finns det ett stort antal skott ”som bryter igenom” och kommer ”att växa kraftigt”. Om ännu i dag rojalistiska representanter kan hittas i den borgerliga franska nationalförsamlingen, är det mycket troligt att några representanter för Chiang Kai-shek dynastin kommer att finnas kvar verksamma här och där i åratal efter det att alla exploaterande klasser helt undanskaffats från jordens yta. De värsta stridstupparna bland dem kommer aldrig att erkänna sitt nederlag. Orsaken är att de behöver lura sig själva såväl som andra, annars skulle de inte kunna fortsätta.
6
I detta brev antyder frasen ”dessa beslöjade feodala krafter dödar människor besinningslöst” att den kontrarevolutionära Hu Feng-klicken är skräckslagen inför den stora kamp som folkets revolutionära krafter bedriver för att undertrycka kontrarevolutionens styrkor, och denna känsla är typisk för alla kontrarevolutionära klasser, grupper och individer. Det som kommer skräcken att krama om deras hjärtan är precis det som gör att de revolutionära massorna jublar. ”Utan motstycke i historien” — det är också riktigt. Med undantag för den revolution som ersatte det primitiva gemenskapssystemet med slavsystemet, det vill säga, ett system utan utsugning med ett utsugningssystem, har alla tidigare revolutioner slutat med att ett utsugningssystem ersatts av ett annat, och det var varken nödvändigt eller möjligt att göra ett grundligt arbete med att undertrycka kontrarevolutionärerna. Endast vår revolution, folkmassornas revolution under ledning av proletariatet och kommunistiska partiet, syftar till att slutligen undanskaffa alla utsugningssystem och alla klasser. Därför kommer de utsugande klasserna, som håller på att avskaffas, med nödvändighet fram och reser motstånd genom sina kontrarevolutionära politiska partier och grupper eller genom vissa enskilda, och folkets massa måste å sin sida enas och undertrycka dessa motståndskrafter beslutsamt, grundligt, helt och fullständigt. Endast vid denna tid är ett sådant undertryckande absolut nödvändigt och möjligt. ”Kampen har oundvikligen djupnat” — också detta är alldeles riktigt. Uttrycket ”beslöjade feodala krafter” är emellertid felaktigt. Det är ett nedsättande uttryck för ”folkets demokratiska diktatur, ledd av proletariatet och kommunistiska partiet och grundad på arbetarnas och böndernas förbund”, på samma sätt som ordet ”mekanism”, som denna klick använder, är ett nedsättande ord för ”dialektisk materialism”.
7
Här möter vi återigen denne Chang Chung-hsiao. Han har en ganska god näsa för kontrarevolution och överträffar många i våra revolutionära led, ett antal kommunister inberäknade, i fråga om nivån på sin klassmedvetenhet och skärpan i sitt politiska luktsinne. Jämförda med Hu Feng-klickens män är många av vårt folk oerhört underlägsna i dessa avseenden. Vi måste studera och höja vår klasspräglade vaksamhet och skärpa vårt politiska luktsinne. Om det finns något positivt som Hu Feng-klicken kan ge, är det att vi, genom den nuvarande själsskakande kampen, kommer att höja vår egen politiska medvetenhet och känslighet till en mycket högre nivå, bestämt undertrycka alla kontrarevolutionärer och i hög grad stärka vår revolutionära diktatur. På det sättet ska vi genomföra revolutionen till slutet och uppnå målet att bygga ett stort socialistiskt land.
[1] Här avses ”En del material om den kontrarevolutionära Hu Feng-klicken”, vilket inlämnades av Shu Wu, en medlem av klicken. Det innehåller utdrag ur ett antal förtroliga kontrarevolutionära brev, vilka Hu Feng skrev till Shu Wu före och efter befrielsen.
Från slutet av oktober till början av december 1954 höll presidierna för litteratur- och konstcirklarnas federation i Kina och Kinesiska författarförbundet gemensamma utvidgade möten för att granska Litterär tidskrifts misstag att undertrycka de unga författarnas kritik av de borgerliga idéer som förhärskade i Studier av Drömmen om den röda kammaren. Hu Feng trodde att hans tillfälle hade kommit och började angripa kommunistiska partiet. Han skrev i ett förtroligt brev till en av sina anhängare: ”Detta är bara en öppning som vi gripit fatt i och det är ytterligt nödvändigt att utvidga och generalisera saken”.[TILLBAKA]