Originalets titel: "Zehn thesen über Marxismus heute"
Publicerat: Ffg på svenska i För kommunismen, nr 3, maj 1977.
Översättning: Marxistisk Arbetsgrupp
Digitalisering: Jonas Holmgren
1. Det är inte längre meningsfullt att ställa frågan om, på vilket sätt Marx' och Engels' lära ännu idag är teoretiskt giltig och praktiskt tillämplig.
2. Alla försök att återskapa den marxistiska läran som helhet och i dess ursprungliga funktion som en teori för arbetarklassens sociala revolution är idag reaktionära utopier.
3. Men på gott och ont är viktiga beståndsdelar av den marxistiska läran, med mycket förändrad funktion och på förändrade skådeplatser, verksamma ännu idag. Också från den tidigare marxistiska arbetarrörelsens praxis har viktiga drivkrafter ingått i den aktuella politiska uppgörelsen mellan folk och klasser.
4. Det första steget till ett återuppbyggande av en revolutionär teori och praxis består i att bryta med marxismens monopolistiska krav på det revolutionära initiativet och på den teoretiska ledningen.
5. Marx är idag bara en av många föregångare till och stiftare och vidareutvecklare av arbetarklassens socialistiska rörelse. Lika viktiga är de s.k. "utopiska socialisterna" från Thomas Moore till idag. Lika viktiga är sådana konkurrenter till Marx som Blanqui och sådana ärkefiender som Proudhon och Bakunin. Lika viktiga är slutligen också sådana senare vidareutvecklingar som gjorts av den tyska revisionismen, den franska syndikalismen och den ryska bolsjevismen.
6. Särskilt kritiska punkter i marxismen är:
1) Praktisk avhängighet av de outvecklade ekonomiska och politiska betingelserna i Tyskland och alla andra central- och östeuropeiska länder där den senare nådde politisk betydelse.
2) Förbehållslöst fasthållande vid den borgerliga revolutionens politiska former.
3) Förbehållslöst accepterande av det avancerade ekonomiska tillståndet i England som modell för den framtida utvecklingen och som en objektiv betingelse för övergången till socialismen.
Därtill kommer
4) Följderna av dess återkommande, krampaktiga och motsägelsefulla försök att bryta igenom dessa betingelser.
7. Av dess betingelser följer:
1) Överbetoningen av staten som det avgörande instrumentet för den socialistiska revolutionen.
2) Den mystiska identifieringen av utvecklingen i den kapitalistiska ekonomin med arbetarklassens sociala revolution.
3) Den senare tvetydiga vidareutvecklingen av denna första form av den marxska revolutionsteorin i och med den konstiga skapelsen av en tvåfasteori om den kommunistiska revolutionen som utvecklades dels mot Blanqui, dels mot Bakunin, och som skiljer arbetarklassens verkliga frigörelse från den nuvarande rörelsen och förlägger den till en obestämd framtid.
8. Det är på denna punkt som den leninska eller bolsjevikiska vidareutvecklingen av marxismen satt in och i denna nya form som marxismen har överförts till Ryssland och Asien. Därmed förändrades marxismen från en revolutionär teori till en ideologi. Denna ideologi kan ställas och har ställts i en mängd olika målsättningars tjänst.
9. Utifrån denna ståndpunkt ska de två ryska revolutionerna, 1917 och 1928, förstås kritiskt och utifrån denna ståndpunkt ska man också bestämma de olika funktioner marxismen har idag i Asien och i världsmåttstock.
10. Arbetarnas makt över produktionen av deras egna liv kan inte uppstå genom deras övertagande av de positioner som lämnats av den sig själv upphävande s.k. fria konkurrensen mellan de monopolistiska ägarna av produktionsmedlen på de interntnationella marknaderna och på världsmarknaden. Den kan bara uppstå genom alla de förtryckta klassernas planmässiga ingripande i den idag tendentiellt redan överallt monopolistiska och planmässigt reglerade produktionen.
Vidare läsning:
Marxismen och arbetarrörelsens otillräckligheter (1973).