Denna samling manifest, resolutioner, tal, brev m m som har Trotskij som upphovsman publicerades 1924 i Sovjetunionen (i 2 band) under titeln Pjat Let Kominterna (Fem år av Komintern). Texterna från åren 1919-21 ingår även i band 13 av Trotskijs Sotjinenija (Samlande skrifter), som gavs ut 1925. En engelsk översättning av första bandet utkom 1945, men det dröjde ända till 1953 innan även det andra kunde ges ut.
Alla texter som ingick i ursprungliga upplagan ingår nedan, liksom senare tillfogade texter som är samlade i Appendix. I själva verket är inte heller denna samling komplett, för Trotskij var mycket aktiv när det gällde Komintern, se t ex Frågan om enhetsfronten (februari 1922), samt Report on the French Question, som är en rapport vid 4:e världskongressen 1 december 1922.
Författarens introduktion (från 1924)
Kommunistiska Internationalens manifest till hela världens arbetare (6 mars 1919)
Rapport från Sovjetunionens kommunistiska parti och Röda armén (2 mars 1919)
Dagorder nummer 83 till Röda armén och flottan (9 mars 1919)
Till kamraterna i Spartakusförbundet (9 mars 1919)
En smygande revolution (april 1919)
En stor tid (6 mars 1919)
Tankar om den proletära revolutionens framsteg (april 1919)
Fransk socialism på tröskeln till revolutionen (20 november 1919)
Jean Longuet (18 december 1919)
Om Kominterns stundande kongress (22 juli 1920)
Tal rörande kamrat Zinovjevs rapport om partiets roll (26 juli 1920)
Manifest från Kommunistiska Internationalens II Kongress (augusti 1920)
Om KAPD:s (Tyska kommunistiska arbetarpartiets) politik (24 november 1920)
Tal inför Andra internationella kommunistiska kvinnokonferensen (15 juli 1921)
Brev till kamrat Monatte (13 juli 1921)
Brev till kamraterna Cachin och Frossard (14 juli 1921)
Angående L’Humanité, det franska partiets centralorgan (23 juli 1921)
Röda Armén till revolutionens generalstab (13 juni 1921)
Rapport om den världsekonomiska krisen och Kommunistiska internationalens nya uppgifter (23 juni 1921)
Sammanfattande tal (24 juni 1921)
Tal om den italienska frågan vid Kommunistiska internationalens tredje kongress (29 juni 1921)
Tal om kamrat Radeks rapport om ”Kominterns taktik” vid den tredje kongressen (2 juli 1921)
Teser till världsläget och Kommunistiska Internationalens uppgifter (4 juli 1921)
Tal om kamrat Lenins rapport om ”Ryska kommunistiska partiets taktik” (5 juli 1921)
Brev från EKKI till det franska kommunistpartiets centralkommitté (25 juni 1921)
Den tredje kongressens viktigaste lärdom (juli 1921)
Rapport om ”balansräkningen” över Kommunistiska internationalens tredje kongress (14 juli 1921)
Den revolutionära krigskonstens skola (juli 1921)
Sammanfattande tal vid Kommunistiska ungdomsinternationalens andra kongress (juli 1921)
Brev från EKKI till det franska kommunistpartiets konvent i Marseille (december 1921)
Tal vid 1921 års allryska konferens om kamrat Zinovjevs rapport om Kominterns taktik (december 1921)
Högvatten (25 december 1921)
Paul Levi och några ”vänsterister” (6 januari 1922)
Om enhetsfronten (2 mars 1922)
Resolution från EKKI angående det franska kommunistpartiet (2 mars 1922)
Kommunisterna och de franska bönderna (29 april 1922)
Lärdomar av 1:a maj (10 maj 1922)
Brev från EKKI till det franska kommunistpartiet (12 maj 1922)
Den franska kommunismen och kamrat Rappoports ståndpunkt (23 maj 1922)
Brev till kamrat Ker (6 juni 1922)
Resolution från EKKI:s utvidgade plenum om det franska kommunistpartiet (11 juni 1922)
Till kamrat Treint (28 juli 1922)
Brev från EKKI till det franska kommunistpartiets Seine-federation (augusti 1922)
Brev från EKKI till det franska kommunistpartiets Paris-konvent (13 september 1922)
Meddelande från EKKI till det franska kommunistpartiets Paris-konvent (6 oktober 1922)
Rapport om Oktoberrevolutionens femårsjubileum och Kommunistiska internationalens fjärde världskongress (20 oktober 1922)
Tal till Kommunistiska internationalens ära (7 november 1922)
Rapport om Sovjetunionens Nya ekonomiska politik och perspektiven för världsrevolutionen (14 november 1922)
Teser om den ekonomiska situationen i Sovjetryssland ur den socialistiska revolutionens synpunkt (1 december 1922)
Resolution om den franska frågan (2 december 1922)
Resolution från den franska kommissionen (2 december 1922)
Ett stridbart arbetarprogram för det franska kommunistpartiet (5 december 1922)
Politiska perspektiv (30 november 1922)
Rapport om Fjärde världskongressen (28 december 1922)
Till kamrat McKay (13 mars 1923)
Förord till ”Den kommunistiska rörelsen i Frankrike” (25 mars 1923)
Är tiden mogen för parollen ”Europas Förenta Stater”? (30 juni 1923)
Kan en kontrarevolution eller en revolution utföras enligt tidtabell? (23 september 1923)
Första maj och internationalen (1 maj 1918)
Till Spartakistförbundet i Tyskland och kommunistpartiet i det tyska Österrike (januari 1919)
Ordning ur kaos (januari 1919)
Inbjudan till Första världskongressen (januari 1919)
Ett brev till våra franska kamrater (Till kamraterna Loriot, Rosmer, Monatte och Péricat) (september 1919)
Brev till en fransk syndikalist rörande det kommunistiska partiet (31 juli 1920)
Vergeat, Lepetit och Lefebvre (februari 1921)
Marsrörelsen i Tyskland (april 1921)
Den revolutionära marsrörelsen i Tyskland (personliga noter) (odaterat)
EKKI:s 1:a-maj-manifest (april 1921)
Tal till Kominterns exekutivkommitté om franska frågan (16 juni 1921)
De arbetslösa och fackföreningarna (1921)
[1]
Första kongressen sammanträdde i Moskva, 2-6 mars 1919, med 52 delegater närvarande: 34 som fullvärdiga delegater med rösträtt, representerande 19 länder; 18 med rådgivande röster representerande 16 länder. På grund av den allierade blockaden kom inte alla delegater fram. Det italienska socialistpartiet och ett antal oppositionella grupper i Frankrike, Storbritannien och Amerika var därför inte representerade vid kongressen. En av de tyska delegaterna greps vid tyska gränsen. Andra råkade ut för olika hinder och anlände först efter det att kongressen hade börjat.
Dagordningen var: 1) Grundandet av Tredje internationalen; 2) Rapporter från olika länder; 3) Kongressens plattform (rapportörer: Eberlein, Bucharin); 4) Borgerlig demokrati och proletariatets diktatur (rapportör: Lenin); 5) Inställningen till de socialistiska strömningarna och Bernkonferensen (rapportörer: Platten, Zinovjev); 6) Det internationella läget och de ententens politik (rapportörer: Osinskij, Platten); 7) Manifest (rapportör: Trotskij); 8) Den vita terrorn (rapportör: Sirola); 9) Val av Byrå och Exekutivkommitté samt andra organisatoriska frågor.
Det ryska bolsjevikpartiet representerades av Lenin, Trotskij, Zinovjev, Stalin (som dock inte deltog i förhandlingarna), Bucharin och Tjitjerin, samt två suppleanter: Vorovskij och Osinskij.
Sverges socialdemokratiska vänsterparti representerades av Otto Grimlund.
För en utförlig dokumentation av denna kongress, se John Riddell (ed), Founding the Communist International: Proceedings and Documents of the First Congress, March 1919 (1987)
[2]
Andra världskongressen ägde rum 17 juli till 7 augusti 1920. Kongressen inledde sammanträdena i Petrograd, där Lenin (19 juli) rapporterade om det internationella läget och Kominterns huvuduppgifter. Efterföljande möten hölls i Moskva från 23 juli till 6 augusti.
Trots den allierade blockaden kom delegater till kongressen från Europa, Amerika, Afrika, Asien och Australien. Totalt representerades 37 länder av 218 delegater, varav 169 hade avgörande röster och 49 rådgivande röster. De viktigaste rapporterna på kongressens agenda var: Zinovjevs rapport om kommunistpartiets roll i den proletära revolutionen (23 juli); Lenins rapport om de nationella och koloniala frågorna (26 juli); Zinovjevs rapport om villkoren för antagning till Komintern (29 juli); Bucharins rapport om parlamentarism (2 augusti); Radeks rapport om fackföreningsrörelsen (3 augusti); Zinovjevs rapport om villkoren för sovjeternas organisation (5 augusti); och Trotskijs rapport om Manifestet från Kominterns II Kongress vid den avslutande sessionen den 7 augusti. Bland de viktiga diskussionerna var den som hölls den 6 augusti och ägnades åt frågan om kommunisters inträde i det brittiska arbetarpartiet. Kongressen avslutade sitt arbete med att välja exekutivkommittén. Kominterns manifest, och de flesta teserna m m finns i Dokument från Kominterns 2:a kongress.
Det ryska bolsjevikpartiet representerades av Lenin, Trotskij, Zinovjev, Radek, Bucharin, Dzerzjinskij, Rykov, Rjazanov, Tomskij, Krupskaja, Pokrovskij, Rudzutak och andra (Stalin ingick inte i denna delegation). Svenska representanter var Kata Dahlström och Sven Linderot.
Kongressprotokoll och -dokument: John Riddell (ed), Workers of the World and Oppressed Peoples, Unite: Proceedings and Documents of the Second Congress, 1920. 2 vol. (1991).
[3] Kominterns tredje kongress sammanträdde i Moskva från 22 juni till 12 juli 1921. Kongressen började sina sessioner med 509 delegater, representerande 48 länder; 291 av dessa hade avgörande röster; 218 var rådgivande. Mot slutet ökade antalet delegater till 603.
Det ryska bolsjevikpartiet representerades av 72 delegater, bland dem: Lenin, Trotskij, Zinovjev, Kamenev, Radek, Bucharin och Rykov.
”Vänsterkommunisterna” var mycket starkt representerade och verkade ett tag till och med ha majoritet på kongressen. Lenin tillkännagav demonstrativt att han vid denna kongress var med ”högerflygeln” (se Tal till försvar av Kommunistiska Internationalens taktik). Lenins och Trotskijs linje segrade till slut.
Kongressprotokoll: John Riddell (ed), To The Masses: Proceedings of the Third Congress of the Communist International, 1921 (2015).
[4]
Kominterns fjärde kongress sammanträdde den 5 november 1922 i Petrograd, och de återstående sessionerna fram till den 5 december 1922 hölls i Moskva.
Dagordningen innehöll 24 punkter. Rapporten från EKKI hölls av Zinovjev. Lenin 13/11 (Fem års rysk revolution och världsrevolutionens perspektiv), Clara Zetkin (13/11-14/11) och Bela Kun (14/11) rapporterade om den ryska revolutionens fem år och världsrevolutionens perspektiv. Rapporten om NEP gavs av Trotskij 14/11 (se ovan).
Den proletära enhetsfronten och bildandet av en arbetarregering var de viktigaste taktiska frågorna som diskuterades, tillsammans med den fackliga taktiken.
Frågan om Kominterns program var femte punkt på dagordningen, med utkast som presenterades av Bucharin (SSSR), Thalheimer (Tyskland) och Kabakchiev (Bulgarien). Inget program antogs.
Kongressprotokoll: John Riddell (ed), Toward the United Front: Proceedings of the Fourth Congress of the Communist International, 1922 (2012).