Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
[London,] 14 mars 1868
Käre Fred,
Sedan början av veckan har jag bölder på höger lår (ännu inte helt försvunna). Trots detta - och därmed följande svårigheter att gå - besökte jag muséet [British Museum], då jag höll på att bli galen av att ständigt vara inspärrad och ligga till sängs hemma (detta förhållande har nu, naturligtvis med många avbrott, varat över fyra månader). Trots detta är jag övertygad om, att den nuvarande uppblomstringen endast är den sista efterklangen. På muséet har jag förresten arbetat mig igenom bl.a. de senaste skrifterna av gamle Maurer (det gamla bajerska statsrådet [...]) om tysk Mark-, Dorf- etc. Verfassung. Han påvisar utförligt, att privat jordegendom uppstod först senare o.s.v. Den svagsinta westfaliska junkeråsikten (Möser o.s.v.), att tyskarna bosatte sig var för sig och först därefter bildade byar, häraden o.s.v., vederläggs fullständigt. Det är nu särskilt intressant, att det ryska sättet att återfördela jorden med bestämda mellanrum (i Tyskland till att börja med årligen) levde kvar i Tyskland på vissa ställen ända in i 1700- och t.o.m. 1800-talet. Den av mig framförda åsikten, att de asiatiska, respektive indiska egendomsformerna utgör ursprunget överallt i Europa, erhåller här (fastän M[aurer] är ovetande om det) nya bevis. För ryssarna försvinner emellertid också de sista spåren av originalitet, t.o.m. i detta avseende. Vad som återstår dem, är att de ännu sitter fast i former, som deras grannar sedan länge frigjort sig ifrån. Gamle Maurers böcker (från 1854 och 1858 o.s.v.) är skrivna med äkta tysk lärdom, men samtidigt på ett familjärt och läsligt sätt, som utmärker sydtyskarna (Maurer är från Heidelberg, men förhållandet gäller än mer om bajrare och tyrolare, såsom Fallmerayer, Fraas o.s.v.) framför nordtyskarna. Också gamle Grimm ("Rechtsaltertümer" o.s.v.) tillbakavisas här och där, d.v.s. re non verbis [i sak inte i ord]. Dessutom har jag tittat på sakerna av Fraas o.s.v. om jordbruket.
Du måste förresten skicka tillbaka Dühring till mig och samtidigt med den korrekturen till min bok. Du har sett hos D[ühring], vad som är Careys stora upptäckt, nämligen att mänskligheten i jordbruket övergår från sämre till bättre jordar. Dels på grund av att odlingen stiger ned från de torra höjderna o.s.v. till de fuktiga låglandsområdena. Men huvudsakligen på grund av att herr C[arey] med den fruktbaraste jorden förstår sumpmarker o.dyl., som först måste omvandlas till jord. Slutligen på grund av att den engelska koloniseringen i Amerika började med det usla New England, som, i synnerhet Massachusetts, är Careys mönsterland.
[...]
Salut
Din K.M.
Hos Maurer har jag sett, att omsvängningen i åsikterna om den "germanska" egendomens historia och utveckling o.s.v. utgår från danskarna, som överhuvudtaget tycks ha sysslat med arkeologin i alla avseenden. Men fastän de på detta sätt har givit impulser, hakar det alltid upp sig för dem förr eller senare. Den kritiska instinkten och framför allt måttan saknas trots allt. Högst påfallande synes mig, att Maurer, som så ofta som exempel drar upp Afrika, Mexiko o.s.v., absolut inte vet någonting om kelterna och därför helt tillskriver de germanska erövrarna utvecklingen av kollektivegendomen i Frankrike. "Som om", skulle herr Bruno säga, "som om" vi inte ägde en helt kommunistisk keltisk (Wales) lagbok från 1000-talet och "som om" fransmännen inte på sina ställen just de senaste åren grävt ut ursprungliga samhällen med keltisk form! Som om! Men saken är mycket enkel. Gamle M[aurer] har utom tyska och antika romerska endast studerat orientaliska (grekisk-turkiska!) förhållanden.
(Werke 32, 1965, s. 42-44)
[London,] 25 mars 1868
Käre Fred,
Jag tänkte skriva till dig igår från muséet, men jag kände mig plötsligt så dålig, att jag måste slå igen den mycket intressanta bok jag hade i handen. Det föll som en svart slöja för mina ögon. Därtill kom den mest fruktansvärda huvudvärk och tryck över bröstet. Jag promenerade alltså hemåt. Luften och ljuset gjorde mig gott och hemma sov jag en stund. Mitt tillstånd är sådant, att jag egentligen borde göra ett uppehåll i allt arbete och tänkande för en tid, men det skulle vara tungt för mig, t.o.m. om jag kunde promenera.
Beträffande Maurer: Hans böcker är utomordentligt viktiga. Inte bara urtiden, utan hela den senare utvecklingen av de fria riksstäderna, godsägarnas immunitet, den offentliga auktoriteten, kampen mellan bondefrihet och livegenskap antar en helt ny gestalt.
Det är i människornas historia som i paleontologin. Inte ens de mest betydande hjärnorna ser saker, som ligger mitt framför näsan på dem på grund av en viss blindhet i omdömet. Senare, när tiden är inne, förundras man över, att det icke-sedda ännu visar sina spår överallt. Den första reaktionen mot den franska revolutionen och den därmed förbundna upplysningen var naturligtvis att se allt medeltidsmässigt, romantiskt, och t.o.m. personer som Grimm är inte helt fria från detta. Den andra reaktionen - och den motsvarar den socialistiska riktningen, fastän dessa lärda män inte har någon aning om sambandet - består i att studera varje folk före medeltiden och in i urtiden. Och sedan blir de överraskade att finna det nyaste i det äldsta, och t.o.m. jämlikhetssträvare i en utsträckning, som skulle få Proudhon att rysa.
I vilken grad vi alla är fångade i denna blindhet i omdömet: Just i min hemtrakt, på Hunsrück, har det forntyska systemet dröjt sig kvar ända fram till de senaste åren. Jag kommer nu ihåg, att min far som advokat talade med mig om detta! Ett annat bevis: Liksom geologerna, t.o.m. de bästa, såsom Cuvier, förklarar vissa fakta helt bakvänt, så översätter filologer med en Grimms kapacitet de enklaste latinska satser felaktigt, eftersom de påverkats av Möser o.s.v. (vilken, erinrar jag mig, var förhäxad av att "friheten" aldrig existerat bland tyskarna, medan däremot "Luft macht eigen")[1]. T.ex. det bekanta stället hos Tacitus: "arva per annos mutant, et superest ager"[2], vilket betyder: de växlar (genom lottning, därför senare sortes [lotter] i alla Leges Barbarorum) fält (arva) och allmänningen (ager som ager publicus i motsats till arva) blir kvar, översätter Grimm o.s.v: de brukar varje år nya åkrar, och ändå blir det (obrukad) jord över!
Likaså skulle stället: "Colunt discreti ac diversi"[3] bevisa, att tyskarna alltid som westfaliska junkrar brukat isolerade egendomar. Men på samma ställe heter det vidare: "Vicos locant non in nostrum morem connexis et cohaerentibus aedificiis: suum quisque locum spatio circumdat"[4], och sådana germanska urbyar av den beskrivna typen existerar ännu här och där i Danmark. Skandinavien måste naturligtvis bli lika viktigt för tysk jurisprudens och ekonomi som för tysk mytologi. Och först med utgångspunkt därifrån skulle vi åter kunna dechiffrera vårt förflutna. För övrigt fann ju själve Grimm o.s.v. hos Caesar, att tyskarna alltid bosatte sig som släktskapsförband inte som individer: "gentibus cognationibusque, qui uno coiereant."[5]
Vad skulle emellertid gamle Hegel säga, om han på andra sidan graven fick veta, att det allmänna [das Allgemeine] på tyska och nordiska språk inte betyder någonting annat än den gemensamma jorden [Gemeinland], och det särskilda [das Sundre, Besondre] ingenting annat än den från den gemensamma jorden avskilda individuella egendomen [Söndereigen]? Då utgår dock lik förbannat de logiska kategorierna ur "vårt umgänge".[6]
Mycket intressant är Fraas (1847): "Klima und Pflanzenwelt in der Zeit, eine Geschichte beider", nämligen för att visa, att klimat och flora växlar i historisk tid. Han är en darwinist före Darwin och låter t.o.m. arterna uppstå i historisk tid. Men samtidigt agronom. Han tror, att med odlingen - alltefter dess intensitet - går den av bönderna så prisade "fuktigheten" förlorad (varför också växterna vandrar från söder mot norr) och att slutligen stäppbildning inträder. Odlingens första verkningar är välgörande, slutligen förödande genom avverkning o.s.v. Denne man är en lika grundlärd filolog (han har skrivit böcker på grekiska) som kemist, agronom o.s.v. Facit är, att odlingen - om den fortskrider naturligt och inte medvetet kontrollerad (så långt kommer han som borgare naturligtvis inte) - lämnar efter sig öknar, Persien, Mesopotamien o.s.v., Grekland. Alltså omedvetet en socialistisk tendens!
Också denne Fraas är intressant för de tyska frågorna. [...]
Det är nödvändigt att noga titta på det nya och nyaste on åkerbruk. Mot den fysikaliska skolan står den kemiska.
[...]
Ingenting gläder mig mer än att se dig här.
Din K.M.
(Werke 32, 1965, s. 51-53)
London, 22 nov. [18]82
Käre Mohr,
[...]
Nyligen har jag antikvariskt äntligen fått tag på ett inbundet exemplar av den kompletta "Geschichtsschreiber der deutschen Vorzeit", och gissa ur vems skingrade bibliotek! - Dr. Strömbergs! Där har jag hittat ett ställe ur Plutarchos' "Marius", som sammanställt med Caesar och Tacitus klargör hela det agrara sammanhanget. Kimbrerna "skall ha utvandrat, men inte som i en enda framstöt, eller i ett oavbrutet tåg, utan år för år skall de under den gynnsamma årstiden ständigt ha ryckt framåt och så under en lång tid ha genomkorsat fastlandet under kamp och krig."[7] Detta ställe visar sammanställt med det årliga byte av åkrar bland sveberna, som Caesar beskriver 70 år senare, arten av den germanska migrationen: där man tillbringat vintern, sådde man på våren och efter skörden drog man vidare, tills vintern gav signal till halt. Att de i regel brukade jorden på sommaren (där inte detta ersattes av röveri), är väl otvivelaktigt bland folk, som medförde jordbruket från Asien. Bland kimbrerna ser vi ännu vandringsprocessen, hos Caesar dess slut, sedan Rhen blivit en oöverskridbar gräns. Båda skildringarna tagna tillsammans förklarar också varför Caesar skriver: privati ac separati agri apud eos nihil est[8]: under vandringen var endast släktmässigt organiserat gemensamt jordbruk möjligt, uppmätning av privata åkrar skulle ha varit absurt. Utvecklingen respektive steget tillbaka till enskilt jordbruk med gemensam egendom beskrivs därefter av Tacitus. [...]
Bästa hälsningar
Din F.E.
(Werke 35, 1967, s. 116-117)
London, 8 dec. [18]82
Käre Mohr,
[...]
För att slutligen klargöra parallellen mellan Tacitus' germaner och amerikanska rödskinn, har jag gjort utdrag ur första bandet av din Bancroft. Likheten är faktiskt så mycket mer överraskande som produktionssätten är så i grunden olika - å ena sidan jägare och fiskare utan boskapskötsel och jordbruk, å andra sidan herdenomadism övergående i jordbruk. Det bevisar just, hur produktionssättet på detta stadium är mindre avgörande än graden av upplösning av de gamla blodsbanden och den gamla sexuella gemenskapen (sexus) i stammen. Annars skulle inte Thlinkeets i de f.d. ryska Amerika [Alaska] kunna vara en ren avbild av germanerna - troligen i ännu högre grad än dina irokeser. En annan gåta, som löses där, är hur överlastningen av arbetets huvudmassa på kvinnorna mycket väl låter sig förenas med stor respekt för kvinnorna. Vidare har jag funnit mitt förmodande besannat, att jus primae noctis [rätt till första natten], som i Europa ursprungligen fanns bland kelter och slaver, är kvarlevan av den gamla sexuella gemenskapen: hos två stammar, vitt skilda från varandra och av olika ras, består den för shamanerna som stammens företrädare.[9] Jag har läst mycket ur boken och för tillfället tillräckligt om germanerna. Mexiko och Peru måste jag spara till senare. Jag har nämligen återlämnat Bancr[oft], men istället tagit resten av Maurers verk, som alltså nu alla är hos mig. Jag måste se igenom dem för mina slutnoter över "Marken", som blir tämligen lång och som jag ännu inte är nöjd med, trots att jag skrivit om den 2-3 gånger. Att sammanfatta uppkomsten, blomstringen och nedgången på 8-10 sidor är emellertid inget nöje. Om jag får tid, skickar jag den till dig, för att få höra din mening. Och själv skulle jag vilja bli av med hela rasket för att återgå till naturvetenskaperna.
Det är komiskt, hur det visar sig bland de s.k. naturfolken, hur föreställningen om heligheten uppstod. Heligt är ursprungligen det som vi övertagit från djurriket, det bestialiska; gentemot detta är de "mänskliga påfunden" en lika stor styggelse som gentemot den gudomliga lagen enligt evangeliet.
[...]
Din F.E.
(Werke 35, 1967, s. 125-126)
15 december 1882
Käre Mohr,
Med det här brevet följer ett appendix om "Marken".[10] Var vänlig och skicka tillbaka det på söndag, så att jag kan revidera det på måndag - jag kunde inte göra den slutgiltiga genomgången idag.
Jag anser att den åsikten, som framförs här om bondeklassens villkor under medeltiden och om uppkomsten av en andra livegenskap vid mitten av 1400-talet, är på det hela taget obestridlig. Jag har gått rätt igenom Maurer i alla relevanta passager och finner där nästan alla mina antaganden understödda, därtill med belägg, under det att det vid sidan härav finns exakt det motsatta, men då antingen utan stöd av belägg eller taget från en period, som inte är den det är fråga om. Detta gäller framförallt Frohnhöfe, Vol. 4, sammanfattningen[11]. De här motsägelserna uppstår hos Maurer 1. på grund av hans vana att åberopa belägg och exempel från alla perioder sida vid sida och i en enda röra, 2. på grund av resterna av hans förkärlek för det legalistiska, som alltid står i vägen för honom när det är fråga om att förstå en utveckling, 3. på grund av hans "upplysta" fördom att det förvisso måste ha ägt rum en stadig utveckling till det bättre från den mörka medeltiden; detta hindrar honom från att se, inte bara det verkliga framstegets antagonistiska karaktär, utan också tillbakagången i enskilda fall.
Du kommer att finna att stycket ingalunda är något helgjutet verk utan ett riktigt lappverk. Första utkastet var helgjutet men olyckligtvis felaktigt. Jag bemästrade bara materialet till vissa delar, det är därför det är så mycket lappande.
Det allmänna återinförandet av livegenskapen blev, händelsevis, ett av skälen till att ingen industri kunde utvecklas i Tyskland under 1600- och 1700-talen. I första hand var det den bakvända arbetsfördelningen bland skråna - motsatsen till det inom industrin: arbetet fördelades mellan skråna istället för inom verkstaden. I England kom det vid denna tid till stånd förflyttning till den skråfria landsbygden, men i Tyskland förhindrades detta genom omvandlingen av lantbefolkningen och invånarna i marknadsorterna för jordbruket till livegna. Men detta orsakade också skrånas slutgiltiga sammanbrott, så snart som konkurrens med utländsk industri uppstod. De andra skälen, som samverkade med detta för att hålla tillbaka tysk industri, vill jag förbigå här [...]
(Werke 35, 1967, s. 128-129)
London, 16 dec. 1882
Käre Mohr,
Avbruten igår fortsätter jag idag. Du såg säkert hur hastigt nedkastat mitt brev var - Pumps och Baby störde mig hela tiden, först vid omarbetandet av manuskriptet, sedan vid brevet. Punkten om den nästan fullständiga - rättsliga och faktiska - tillbakagången av livegenskapen under 1200- och 1300-talen är det som intresserar mig mest, eftersom du tidigare uttalat en avvikande åsikt om detta. Beträffande området öster om Elbe bevisas de tyska böndernas frihet genom koloniseringen, beträffande Schleswig-Holstein medger Maurer, att "alla" bönder då återfick friheten (kanske ännu något senare än 1300-talet). Också beträffande Sydtyskland medger han, att de livegna just då behandlades som bäst. På samma sätt mer eller mindre i Niedersachsen (t.ex. de nya Meier, i praktiken ärftliga arrendeinnehavare). Han är bara emot Kindlingers åsikt, att livegenskapen uppstod först på 1500-talet. Att den däremot återupplivades från och med den tiden, utkom i en andra upplaga, förefaller mig otvivelaktigt. Meitzen anger de årtal, då det åter blir tal om livegna i Ostpreussen, Brandenburg, Schlesien, vid mitten av 1500-talet, Hanssen gör detsamma för Schleswig-Holstein. När Maurer kalla detta en förmildrad livegenskap, så har han rätt i jämförelse med den under 800-1000-talen, som ju ännu byggde vidare på det forngermanska slaveriet, och likaså i jämförelse med de juridiska befogenheter, som herremannen ännu enligt 1200-talets rättsliga texter och senare hade över de livegna. Men i jämförelse med böndernas faktiska ställning under 1200- och 1300-talen och i Nordtyskland också under 1400-talet var den nya livegenskapen allt annat än en förmildring. Och i synnerhet efter 30-åriga kriget! Betecknande är också, att medan det under medeltiden finns otaliga grader av beroende och livegenskap, så att Sachsenspiegel avstår från att tala om egen lüde recht, så blir detta egendomligt enkelt efter 30-åriga kriget. Jag är kort sagt nyfiken att höra din mening.
Likaså hindrade mig Pumps vid det ställe, där den ryska kollektivegendomen nämns, att lägga till en not med konstaterandet att denna uppgift härrör från dig. [...]
Din F. E.
(Werke 35, 1967, s. 130-131)
London, 22 dec. 1882
Käre Mohr,
[...]
Jag gläder mig, att vi beträffande livegenskapens historia einig gehn [är eniga] som affärsstilen säger. Säkerligen är livegenskapen och beroendeförhållandet ingen specifikt medeltida-feodal form, vi finner den överallt eller nästan överallt, där erövrare låter bruka jorden genom de tidigare innevånarna - t.ex. mycket tidigt i Thessalien. Detta faktum har t.o.m. skymt blicken för mig och många andra beträffande det medeltida tjänsteförhållandet; man skulle gärna vilja basera det på blotta erövringen, det skulle avfärda saken snyggt och prydligt. Se Thierry m.fl.
Också de kristnas ställning i Turkiet under den gammalturkiska halvfeodalismen var någonting liknande.
[...]
Din Fred.
(Werke 35, 1967, s. 136-137)
[1] Tyskt talesätt, ung. "Luften gör den livegne".
[2] Tacitus, Germania, kap. 26
[3] Tacitus, Germania, kap. 16: "De bygga och bo skilda från varandra" (övers. Alf Önnerfors).
[4] "Byar anlägga de inte på vårt vis genom att förena byggnader i sammanhängande räckor: var och en omger sitt hus med en öppen gård" (övers. Alf Önnerfors).
[5] Caesar, De bello gallico, bok 6, kap. 22: "enligt släkter och ätter, som bosatte sig som enheter".
[6] D.v.s. människornas samhälleliga liv och praktik, "varat", bestämmer deras "medvetande", inte tvärtom som Hegel menade. Marx använder här termen 'Verkehr', ty. "umgänge, kommunikation", på samma sätt som i Den tyska ideologin, d.v.s. för att beteckna det som han annars kallar "produktionsförhållanden".
[7] Plutarchos citeras av Engels efter Die Geschichtsschreiber der deutschen Vorzeit 1, Berlin 1849, s. 61
[8] Caesar, De bello gallico, bok 6, kap. 22: "bland dem finns inte privata eller enskilda åkrar".
[9] Den religiöse specialisten, shamanen, hade enligt Engels källa "rätt till första natten" med en nygift kvinna i sin egenskap av stammens företrädare. Engels tolkar detta som att stammens män ursprungligen hade haft gemensam rätt till stammens kvinnor ("gruppäktenskap"), varav shamanens rätt skulle vara en kvarleva.
[10] Se F. Engels: Die Mark (Marken).
[11] Engels hänvisar till: G. L. Maurer, Geschichte der Frohnhöfe, der Bauernhöfe und der Hofverfassung in Deutschland B. I-IV utkommen 1862-63