Bäste herr Trier!
Mitt hjärtliga tack för Er intressanta rapport i brevet av den 8. Om jag skall säga Er min mening om den senaste stora politiska kuppen i Köpenhamn, där ju Ni blev ett av offren[1], då måste jag börja med att ta upp en punkt där jag inte har samma uppfattning som Ni.
Ni fördömer i princip varje samarbete med andra partier, hur tillfälligt detta än må vara. Själv är jag tillräckligt mycket revolutionär för att inte vilja se denna taktik absolut förbjuden, eftersom den under vissa omständigheter kan vara fördelaktigare, eller åtminstone mindre skadlig, än den orubbligt avvisande linjen.
Vi är helt överens om att proletariatet aldrig kan vinna sin politiska dominans - den enda nyckeln till ett nytt samhälle - utan en våldsam samhällsomvälvning. Om proletariatet skall kunna bli tillräckligt starkt för att segra när den avgörande stunden kommer - då måste det, som Marx och jag har hävdat ända sedan 1847, bilda ett särskilt parti, ett medvetet klassparti som avskiljer sig från alla de övriga partierna och för en mot deras syften riktad politik.
Det betyder emellertid ingalunda att detta parti inte i vissa situationer kan använda sig av andra partier för att gagna sina egna syften. Lika litet innebär det att man inte under kortare perioder kan stödja andra partier, om dessa vidtar åtgärder som antingen är direkt förmånliga för proletariatet eller också innebär allmänna framsteg genom att underlätta den ekonomiska utvecklingen eller utvidga den politiska friheten. Jag är redo att ge mitt stöd åt alla som på allvar vill mana till kamp mot fideikommissystemet och andra feodala kvarlevor i Tyskland - alla som vill avskaffa byråkratin, skyddstullarna, antisocialistlagen och andra inskränkningar av mötesfriheten förtjänar också enligt min mening att man ger dem sitt bistånd. Om det tyska Framstegspartiet eller det danska Venstre verkligen vore radikala borgerliga partier och inte endast bestod av ynkliga pratmakare som springer och gömmer sig så snart Bismarck eller Estrup uppträder en smula hotfullt, då skulle jag ingalunda motsätta mig varje tänkbar form av tillfälligt samarbete med dem, om man genom ett sådant samgående kunde nå fram till ett mål av verklig betydelse. När våra riksdagsmän röstar för ett förslag som framlagts av ett annat parti - det får de göra rätt ofta - då är redan detta en form av samarbete. Men för mig är detta handlingssätt riktigt endast under förutsättning att det blir till obestridlig och väsentlig fördel för vårt parti eller för den inrikespolitiska utvecklingen fram mot en ekonomisk och politisk revolution; en förutsättning är också att partiets proletära klasskaraktär inte kan ifrågasättas. Detta är för mig absoluta villkor. Denna politiska linje kan Ni se formulerad redan i "Det kommunistiska manifestet" av år 1847; vi höll fast vid den 1848 och har sedan varit den trogna i alla våra ställningstaganden inom och utanför Internationalen ...
[1] Den danska socialistpartiledningen uteslöt Trier och en annan medlem ur partiet, därför att de motsatt sig ett samgående med det borgerliga Venstre.