Min käre Terzaghi!
Att jag inte tidigare svarat på Ert brev av den 4 december beror på att jag först ville bli i stånd att ge ett klart besked när det gäller den sak som intresserar Er mest, nämligen understödet till Er tidning "Proletario".
Som Ni vet existerar Internationalens millioner bara i de skräckslagna fantasier som plågar borgerskapet och regeringarna i somliga länder, där man har svårt att fatta hur ett förbund som vårt kunnat erhålla en så stark ställning utan att ha jättesummor att slösa med. Dessa nervösa stackare skulle bara ana hur kassarapporten vid vår senaste konferens såg ut! ...
Trots vår fattigdom skulle vi emellertid ha röstat för ett anslag på 150 francs, om inte "Gazzettino Rosa" haft så överraskande ting att meddela[1]. Det förändrade genast hela saken. Om Ni nöjt Er med ett beslut om att sända en delegat till en framtida kongress - då hade allt varit gott och väl. Men i stället skickade Ni kongressen ett cirkulär, som var fullproppat med orättvisa och lögnaktiga beskyllningar mot generalrådet. Om Ni åtminstone hade kunnat ge Er till tåls till dess att rådet svarat på detta cirkulär[2]! Rådet kunde av Ert uppträdande inte finna annat än att Ni klart tagit ställning för dess motståndare utan att ens bry Er om att låta det få tillfälle att försvara sig, och därför drog man in min fullmakt att skicka Er pengarna. Nu har Ni säkert också erhållit det nummer av "L'Egalité"[3] där den romanska kommittén, som representerar tio gånger så många schweiziska arbetare som Jura-gruppen, ger svar på tal. Men Jura-cirkulärets ordval avslöjar ju genast det onda uppsåtet hos upphovsmännen.
Först tog de konferensen som förevändning för att mucka gräl med oss; nu angriper de oss för att vi, vår plikt likmätigt, genomför Baselkongressens beslut. De vill inte att generalrådet skall ha några som helst fullmakter, inte ens sådana som frivilligt tillstyrkts av alla. Det skulle roa mig att få veta hur man skulle få bukt med folk som Tolain, Durand och Netschajeff, om inte rådet tillerkändes någon myndighet (som det kallas), och hur Ni tänkt Er att förrädares och hemliga agenters verksamhet skall kunna förhindras genom "sektionernas autonomi", som det så flott heter i cirkuläret. Det är förvisso inte någon som vill ifrågasätta sektionernas autonomi, men ett förbund är meningslöst om inte förbundsorganen, och i sista instans generalrådet, erhåller vissa maktbefogenheter.
Men vet Ni vilka det var som skrev och förde fram dessa "auktoritära" resolutioner? Generalrådets delegater? Ingalunda. De föreslogs av de belgiska delegaterna, och folk som Schwitzguébel, Guillaume och Bakunin var deras ivrigaste förespråkare. Så var det med det.
Det förefaller mig som om man synnerligen ofta missbrukar uttryck som "auktoritär" och "centraliserad". Jag vet ingenting som får en mer auktoritär verkan än en revolution - är det kanske inte auktoritärt att med vapenmakt tvinga andra att göra som man själv vill? Pariskommunen gick under, därför att den inte var tillräckligt "auktoritär" och "centraliserad". Efter segern kan Ni göra vad Ni vill med de begrepp dessa uttryck står för, men under striden måste vi samla alla våra krafter och rikta in dem mot samma angreppsmål. Och om jag hör folk säga att vår rörelse inte får bli centraliserad och under alla omständigheter måste bannlysa alla auktoritära drag - då förefaller det mig som om dessa personer antingen inte vet vad en revolution är eller också inte är några revolutionärer annat än till namnet.
Om Ni vill veta vad cirkulärets författare i praktiken uträttat för Internationalen, kan Ni läsa deras egen kongressrapport om tillståndet inom Jura-konfederationen (i Genève-bladet "Révolution Sociale" av den 23 november 1871), så skall Ni finna hur de lyckats med att på ett enda år försätta en tidigare stark organisation i ett tillstånd av upplösning och vanmakt. Och dessa människor vill nu reformera Internationalen!
Med broderliga hälsningar
Er
F. Engels
[1] I "Gazzettino Rosa" meddelades att sektionen i Turin öppet tagit Bakunin-gruppens parti och uttalat sig för Internationalens sammankallande till en extrakongress.
[2] Från Jura-federationens kongress, hållen i november 1871, utsändes till Internationalens sektioner ett cirkulärbrev, där generalrådet och de beslut som fattats vid Internationalens London-konferens angreps i ovederhäftiga ordalag. I cirkulärskrivelsen krävdes att man omedelbart skulle sammankalla en världskongress. Generalrådet svarade med ett av Marx författat cirkulär, som grundligt avslöjade Bakunin-gruppens splittringsförsök.
[3] Internationalens språkrör för den icke tysktalande befolkningen i Schweiz.