Se även den engelska utgåvan.
Käre Fred!
Ett hjärtligt tack för de bemödanden Du kunnat göra trots alla dessa besvärliga omständigheter (min fru ber också att få tacka för det brev Du sänt henne). Dina idéer överensstämmer helt med det förslag till svar som jag redan gjort upp i huvudet. Innan jag skred till handling ville jag emellertid för säkerhets skull fråga Dig till råds, eftersom det rör sig om en så viktig sak - här gäller det ingalunda Wilhelm[1], utan det gäller att informera de tyska arbetarna om vilken attityd de bör inta. När Wilhelm instämmer med mig stöder han sig på följande grunder:
1. Internationalens adress, som han självfallet först översatt till sitt eget wilhelmska språk;
2. Det faktum att jag gillade hans och Bebels ställningstagande i riksdagen[2]. Men att de den gången svarade för en så modig demonstration betyder inte att deras principrytteri alltjämt ter sig lika sublimt; inte heller kan det innebära att Wilhelms antipati gentemot preussarna tolkar det tyska proletariatets inställning till ett krig som blivit nationellt. Då skulle vi lika gärna kunna demonstrera mot den relativa oavhängighet Italien nu erhållit, eftersom vi tidigare protesterat mot det "bonapartistiska" sättet att befria detta land.
Inom den preussiska kamarillan och bland de törstiga patrioterna i Sydtyskland tycks det ha vuxit fram en stark lust att lägga beslag på Elsass-Lothringen. Det vore den största olycka som kunde drabba Europa, och särskilt ödesdiger skulle den bli för Tyskland. De ryska tidningarna talar ju redan om nödvändigheten av en diplomatisk intervention för att bevara maktbalansen i Europa.
Kugelmann uppfattar inte skillnaden mellan ett defensivt krig och defensiva militära operationer. Om en karl hoppar på mig på gatan, får jag alltså endast parera hans slag; däremot får jag inte slå ner honom, för det skulle genast förvandla mig till en angripare! I allt dessa människor kläcker ur sig märker man hur vilse de gått i dialektikens irrgångar.
Jag har inte fått en blund på fyra nätter på grund av reumatismen, och under de sömnlösa timmarna har jag fantiserat för fullt om Paris etc. I kväll skall jag låta reda till ett sömnmedel enligt Gumperts recept.
Nu ligger det andra kejsardömet i själatåget och kommer att sluta på samma sätt som det började: som en parodi[3]. Det blev i alla fall som jag tänkt mig i fråga om fallet Bonaparte! Kan man tänka sig en mer utsökt parodi på Napoleons fälttåg 1814? Jag tror nästan att vi två är de enda som tillfullo insett vilken medioker figur den nye Napoleon varit från första början; vi har varit rätt ensamma om att aldrig låta oss vilseledas av hans tillfälliga framgångar; hela tiden har vi i stället betraktat honom enbart som en skådespelare.
Vidare kan jag meddela att det borgerliga Fredsförbundet skänkt Internationalens Centralråd 20 pund för att manifestet skall kunna tryckas på franska och tyska.
Hälsningar!
Din
K. M.
[1] Wilhelm Liebknecht.
[2] När riksdagen skulle fatta beslut om anslag för kriget mot Frankrike, avstod Liebknecht och Bebel från att rösta, eftersom de inte ville ge stöd åt ett "dynastiskt" krig.
[3] Uttrycket kommer från Internationalens första adress angående detta krig.