Kopierad från "Socialisten" nr 32, maj 1998. Texten är översatt från engelska av K. A.
Jag har blivit ombedd att ta reda på lite om det Internationella Förbundet och det har jag försökt göra. Det är en svår uppgift just nu. London är otvivelaktigt Förbundets högkvarter, men det engelska folket är uppskrämt och känner oset av Internationalen överallt, precis som Kung James kände krutröken efter den berömda sammansvärjningen. Förbundets vaksamhet har naturligtvis ökat i takt med allmänhetens misstänksamhet; och om de som leder det har något att hemlighålla så är de den sortens män som kan bevara en hemlighet väl. [...]
En sak har jag kunnat konstatera, nämligen att det är en organisation som består av äkta arbetare men att dessa arbetare vägleds av sociala och politiska teorier från en annan klass. [...]
Dr Karl Marx är tysk doktor i filosofi, med en tysk bredd i sina kunskaper som härleds både från observationer av den levande världen och från böcker. Jag skulle anta att han aldrig varit en arbetare i ordets vanliga bemärkelse. Hans omgivning och uppenbarelse hör hemma i den välbärgade medelklassen. Vardagsrummet som jag visades in i kvällen då intervjun skulle göras [...] var bekvämt [...] men inte speciellt karaktäristiskt för sin ägare. Ett fint album med bilder från Rhen som låg på bordet gav åtminstone en ledtråd till hans nationalitet. Jag kikade försiktigt ner i vasen på sidobordet på jakt efter en bomb. Jag vädrade i luften efter bensin, men doften jag kände kom från rosorna. Jag smög tillbaka till min plats, satte mig och började dystert förbereda mig på det värsta.
Han har kommit in i rummet, hälsat hjärtligt på mig och nu sitter vi ansikte mot ansikte. Ja, jag har en tęte-ā-tęte med den förkroppsligade revolutionen, med den verklige grundaren och ledande personligheten i Internationella Förbundet, med författaren till det tal där kapitalet fick höra att det förde krig mot arbetarna och måste förvänta sig att få sitt hus nerbränt - med andra ord med försvararen av Pariskommunen.
Kommer någon ihåg Sokrates byst? [...] Försök se den bysten för er inre syn, färga skägget svart och tona grå slingor här och var. Dunka fast det huvudet på en bastant kropp av medellängd och doktorn står framför er. Kasta en slöja över ansiktets övre del och ni skulle kunna vara i en prästs sällskap. Avslöja det väsentliga ansiktsdraget, den väldiga pannan, och ni förstår genast att ni har att göra med den mäktigaste av alla sammansatta individuella krafter - en drömmare som tänker, en tänkare som drömmer.
Jag gick rakt på sak. Världen tycks famla i mörker vad beträffar Internationalen, sa jag. Den hatar den intensivt utan att kunna säga exakt vad den hatar. Några [...] anser att det handlar om en slags Janus-figur, med ett trevligt, ärligt arbetarleende på det ena ansiktet och ett mordiskt konspiratörshångrin på det andra. Skulle han kunna bringa reda i detta mysterium?
Professorn skrattade lite, vid tanken på att vi var så rädda för honom föreställde jag mig.
- Det finns inget mysterium att klara upp, min bäste herre, började han på sin polerade Hans Breitman-dialekt, utom möjligen mysteriet med den mänskliga dumheten hos dem som ständigt ignorerar det faktum att vårt Förbund är offentligt. Ni kan köpa våra stadgar för en penny. Lägger ni ut en shilling på pamfletter kommer ni att lära er nästan lika mycket om oss som vi vet själva.
R [Landor]: Nästan, ja, kanske det. [...] Ändå är det relevant att fråga [...] vad är Internationella Förbundet?
Dr. M.: Man behöver bara se på de individer som det utgörs av - arbetare.
R: [...] Ja, jag känner några av era medlemmar och jag kan tro att de inte är av det virke som konspiratörer skapas av. [...] Men om de bara är redskap i händerna på en målmedveten, och, jag hoppas ni förlåter mig för tillägget, inte särskilt skrupulös, konklav?
Dr.M.: Det finns inget att bevisa.
R: Det senaste Parisupproret?
[...]
Dr.M.: [...] Upproret i Paris gjordes av arbetarna i Paris. De dugligaste arbetarna måste med nödvändighet bli dess ledare och administratörer, men de dugligaste arbetarna råkar också vara medlemmar av det Internationella Förbundet. Ändå kan inte Förbundet på något vis vara ansvarig för deras handlingar.
[...]
Internationalen är inte alls en regering för arbetarklassen. Den är en överenskommelse om enhet snarare än en kontrollerande kraft.
R.: Och enhet för vilket mål?
Dr.M.: Arbetarklassens ekonomiska frigörelse genom erövrandet av den politiska makten. Användandet av den politiska makten för att uppnå sociala mål. [...]
Hur det ska uppnås är en fråga för arbetarklassen i varje enskilt land. Internationalen föreskriver inget. Men den skänker varje rörelse sin sympati och sitt stöd inom gränserna för sina egna lagar. [...]