Skrivet: senast 3 (16) januari 1918
Publicerat: Pravda nr 2 och i Izvestija TsIK nr 2, den 4 (17) januari 1918
Källa: V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl, b 35, s 221-223
Digitalisering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Konstituerande församlingen beslutar:
1. Ryssland förklaras för arbetar-, soldat- och bondedeputeradesovjeternas republik. Hela den centrala och lokala makten tillhör dessa sovjeter.
2. Sovjetrepubliken Ryssland upprättas på grundval av ett fritt förbund mellan fria nationer som en federation av nationella sovjetrepubliker.
II. Konstituerande församlingen, vilken ställer som sin huvuduppgift att avskaffa varje utsugning från en människas sida av en annan, helt upphäva samhällets uppdelning i klasser, skoningslöst undertrycka utsugarnas motstånd, upprätta en socialistisk organisation av samhället och att socialismen skall segra i alla länder beslutar vidare:
1. Privatäganderätten till jord avskaffas. All jord med samtliga byggnader, inventarier och övriga tillbehör till lantbruksproduktionen förklaras vara hela det arbetande folkets egendom.
2. För att säkerställa det arbetande folkets makt över utsugarna och som ett första steg till fabrikernas, verkens, gruvornas, järnvägarnas och de övriga produktions- och transportmedlens fullständiga övergång i arbetar- och bondestatens ägo bekräftas sovjetlagen om arbetarkontroll och om högsta folkhushållningsrådet.
3. Alla bankers övergång i arbetar- och bondestatens ägo som ett av villkoren för de arbetande massornas frigörelse från kapitalets ok bekräftas.
4. För att avskaffa samhällets parasitära skikt införs allmän arbetsplikt.
5. För att trygga de arbetande massorna all makt och för att avlägsna varje möjlighet att återupprätta utsugarnas makt dekreteras de arbetandes beväpning, bildandet av arbetarnas och böndernas socialistiska röda armé samt de besittande klassernas fullständiga avväpning.
III. 1. Konstituerande församlingen uttalar sin orubbliga beslutsamhet att rycka mänskligheten ur klorna på finanskapitalet och imperialismen, vilka dränkt jorden i blod i detta det brottsligaste av alla krig, och ansluter sig helt till den politik, som sovjetmakten för och som går ut på att bryta de hemliga fördragen, organisera den mest omfattande förbrödring med arbetarna och bönderna i de nu sinsemellan stridande arméerna samt till varje pris, genom revolutionära åtgärder, uppnå en demokratisk fred mellan folken, en fred utan annexioner och kontributioner, på grundval av nationernas fria självbestämmande.
2. I samma syfte yrkar konstituerande församlingen på fullständig brytning med den barbariska politik som bedrivs av den borgerliga civilisationen, vilken har byggt välståndet för några få utvalda nationers utsugare på förslavande av hundratals miljoner av den arbetande befolkningen i Asien, i kolonierna i allmänhet och i de små länderna.
Konstituerande församlingen välkomnar den politik, som förs av folkkommissariernas råd, som proklamerat Finlands fullständiga oavhängighet, börjat dra tillbaka trupperna från Persien och deklarerat Armeniens frihet till självbestämmande.
3. Konstituerande församlingen betraktar sovjetlagen om annullering (upphävande) av de lån, som upptagits av tsarens, godsägarnas och bourgeoisins regeringar, såsom ett första slag mot det internationella bank- och finanskapitalet och uttalar övertygelsen, att sovjetmakten fast skall fortsätta på denna väg till dess det internationella arbetarupproret mot kapitalets ok vunnit fullständig seger.
IV. Med hänsyn till att konstituerande församlingen valts enligt partilistor, som uppgjordes före Oktoberrevolutionen, när folket ännu inte kunde i hela sin massa resa sig mot utsugarna, ännu inte kände hela styrkan i utsugarnas motstånd vid deras försvar av sina klassprivilegier och ännu inte i praktiken tagit itu med att skapa ett socialistiskt samhälle, anser den det vara i grunden oriktigt, t o m ur formell synpunkt, att motsätta sig sovjetmakten.
I själva sakfrågan anser konstituerande församlingen att det nu, under folkets sista kamp mot utsugarna av det, inte kan finnas plats för utsugare i något enda maktorgan. Makten måste helt och uteslutande tillhöra de arbetande massorna och deras befullmäktigade representation – arbetar-, soldat- och bondedeputerades sovjeter.
Konstituerande församlingen stödjer sovjetmakten och de dekret, som folkkommissariernas råd har utfärdat, samt anser sin uppgift vara avslutad med fastställandet av grundprinciperna för samhällets socialistiska omdaning.
I sin strävan att skapa ett verkligt fritt och frivilligt och följaktligen desto närmare och fastare förbund mellan de arbetande klasserna i Rysslands alla nationer begränsar konstituerande församlingen samtidigt sin uppgift till att fastställa grundprinciperna för en federation av Rysslands sovjetrepubliker och överlämnar åt arbetarna och bönderna i varje nation att självständigt, på sin egen befullmäktigade sovjetkongress besluta om och på vilka grunder de önskar delta i den federativa regeringen och i de övriga federativa sovjetinstitutionerna.