Närvarande medlemmar: Boon, Eccarius, Engels, Hales, Harris, Jung, Lessner, Marx, Milner, Kolb, Pfänder, Robin, Stepney, Weston.
Medborgare Marx meddelade att Pall Mall Gazette haft en notis om ett sammanträde i Paris, där Serraillier,[1] som inte avhörts sedan september förra året, varför man allvarligt fruktat att han stupat, hållit ett tal. Serraillier hade diskuterat vilken hållning arbetarklassen nu borde inta. Man borde bestämt kräva en grundlig undersökning av varför den nationella försvarsregeringen[2] misslyckats med att besegra preussarna; likaså borde man undersöka läget ute i landet, för att fastställa om landet fortfarande var i stånd att göra motstånd, innan man underkastade sig några ogynnsamma fredsvillkor. Serraillier hade förklarat att kriget enligt hans uppfattning genomförts för att undertrycka Internationalen, men att den var starkare än Bismarck och skulle komma att besegra denne...
Därefter återupptogs den ajournerade diskussionen, med medborgare Jung som förste talare...
"Jag har vissa synpunkter att anföra rörande det som medborgare Milner sade tidigare.[3] Han sade bland annat att vårt mål var att förbättra den arbetande klassens villkor, utan hänsyn till vilken styrelseform den råkar leva under. Naturligtvis arbetar vi för detta, men en sådan definition ger dock en tämligen begränsad bild av våra syften. Och det är just den inställningen som lett en del av våra medlemmar till åsikten att vi inte bör ha någonting med politiken att göra. Men vi är dock en politisk association, vi syftar inte bara till att förbättra det sociala tillståndet utan de rådande förhållandena över huvud taget. Om monarkin har framstått som den starkare parten i Frankrike, beror detta inte på att den är centraliserad, för Frankrike är centraliserat i sig självt. Jag är inte rädd för centralisering; också en republik kan centralisera sin makt, så vi kan fortfarande hoppas på republiken...
Medborgare Marx: "Erkännandet av republiken var det första och grundläggande villkoret för allt annat; om den saken misslyckats hade också allt annat gått om intet. Frankrike var förlamat både internationellt och i hemlandet, medan Preussen hade Ryssland i ryggen. I samma ögonblick republiken utropades blev varenda människa i Frankrike en entusiastisk republikan. Om republiken erkänts då, skulle den ha haft en chans att lyckas. Men när inget erkännande följde ändrade man sig igen. Den egendomsägande klassen hade större intresse av en preussisk seger än av en seger för republiken. De är väl medvetna om att republiken förr eller senare måste bli socialistisk, och följaktligen konspirerade de mot den, och dessa intriger gjorde mer för Preussen än vad Moltke[4] och hans generaler förmådde åstadkomma."
[1] Auguste Serraillier, lästmakare, medlem av Internationalens generalråd och av Kommunen i Paris. En man som Marx litade på och höll av.
[2] Frankrikes regering under perioden mellan kejsardömets fall den 4 september 1870 och Adolphe Thiers utnämning till "chef för den verkställande makten" i februari 1871.
[3] "Om vi inte ser upp, kommer vi att råka i otakt med arbetarklassen. Det förefaller som om monarkismen skulle vara oändligt mycket starkare än republikanismen. Frankrike är ett enormt problem. Vi går in för republikanismen, vi önskar allas frihet, men där har Gambetta tvingats ta till tyranni för att bevara republiken. Vårt syfte är att förbättra arbetarklassens villkor under alla styrelseformer." (Milner)
Léon Gambetta, medlem av nationella försvarsregeringen, bekant för sin färd i ballong från det belägrade Paris och försöken att bilda en ny front mot preussarna vid Loire. Senare under en period premiärminister. Entusiastisk republikan, stor vältalare.
[4] Helmuth von Moltke, d. ä., generalfältmarskalk, försvarsstabschef och framstående strateg. Frankrikes besegrare i kriget 1870-71.