Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
22 februari 1858.
Kära L.
[......]
Jag vill meddela mig, hur det går med det ekonomiska arbetet. Sedan några månader tillbaka håller jag in fact på med det finala utarbetandet. Det hela går emellertid synnerligen långsamt, emedan ämnen som man sedan många år gjort till huvudföremål för sina studier, så snart man slutgiltigt skall göra upp räkningen med dem, ständigt uppvisar nya sidor och uppväcker nya betänkligheter. Dessutom är jag inte herre över min tid utan rather [snarare] dess dräng. Det återstår mig bara natten för mitt eget arbete, och mycket ofta inträffar an- och återfall i en leversjukdom, som i sin tur inverkar störande på detta nattarbete. På grund av alla dessa omständigheter skulle det vara bekvämast för mig, om jag kunde ge ut hela arbetet i form av häften, som kunde utkomma med olika mellanrum. Detta skulle måhända också ha den fördelen med sig, att jag lättare kunde finna en förläggare, då på så sätt föga rörelsekapital behövde sättas in i företaget. Jag skulle of course [naturligtvis] vara dig mycket förbunden, om du undersökte, huruvida en sådan företagare går att uppdriva i Berlin. Med "häften" menar jag sådana, i vilka exempelvis Vischers "Estetik" undan för undan publicerats.
Det arbete, om vilket det närmast rör sig, är en kritik av de ekonomiska kategorierna eller, if you like [om man så vill], den borgerliga ekonomins system kritiskt framställt. Det är samtidigt en framställning av systemet och genom framställningen en kritik av detsamma. Jag är ingalunda på det klara med hur många tryckark det hela kommer att utgöra. Om jag hade tid, lugn och medel att utarbeta det hela, innan jag publicerade arbetet, så skulle jag i hög grad kondensera det - jag har alltid älskat kondenseringsmetoden. Men tryckt på så sätt i periodiskt utkommande häften - vilket kanhända är bättre för publikens förstående men säkert till skada för formen - dras det hela nödvändigtvis något ut på bredden. Notabene: Så snart du kommit på det klara med huruvida saken kan utföras i Berlin eller inte, får du vara hygglig att skriva till mig, då jag, om det inte går där, ämnar göra ett försök i Hamburg. En annan punkt är, att jag måste ha betalt av förläggaren, som åtar sig saken - en nödvändighet på vilken det hela kan kantra i Berlin.
Framställningen, jag menar maneret, är helt vetenskapligt, och bryter alltså inte mot polisbestämmelserna i vanlig mening. Det hela är indelat i sex böcker. 1. Om kapitalet (innehåller några förchapters [inledningskapitel].) 2. Om jordegendomen. 3. Om lönarbetet. 4. Om staten. 5. Internationell handel. 6. Världsmarknad. Jag kan naturligtvis inte undgå att här och var underkasta andra ekonomer kritik, framför allt kan jag inte undgå polemik mot Ricardo, i den mån som till och med han qua [såsom] borgare, är tvungen att begå fel till och med ur strikt ekonomisk synpunkt. Men i sin helhet måste kritiken av den politiska ekonomin och socialismen samt deras historia utgöra föremålet för ett annat arbete. Och slutligen skulle den korta historiska skissen om de ekonomiska kategoriernas och förhållandenas utveckling utgöra temat för ett tredje. Afterall [efter allt detta] anar jag, att nu - då jag efter femton års studier kommit så långt, att jag kan lägga en sista hand vid det hela - de stormande händelserna utifrån sannolikt kommer att interfere [komma hindrande mellan]. Never mind [det gör ingenting]. Om jag blir färdig för sent, för att ännu kunna intressera världen för dylika ting, så är felet uppenbart my own [mitt eget].
[......]
Din
K. M.
2 april 1858.
Dear Frederick.
[......]
Jag känner mig så dålig av gallhistorien, att jag denna vecka varken kan tänka eller läsa eller skriva eller göra något annat, save [utom] mina articles för "Tribune". De får naturligtvis inte utebli, då jag så snart som möjligt måste ha pengar ifrån dem därborta. Min opasslighet är emellertid fatal, då jag inte kan börja utarbeta saken för Duncker, förrän jag känner mig frisk och åter har vigour [kraft] och grasp [grepp] i fingrarna.
Här följer en short outline of the first part [ett kort utkast till första delen]. Hela dyngan skall sönderfalla i sex böcker: 1. Om kapitalet. 2. Jordegendom. 3. Lönarbete. 4. Stat. 5. Internationell handel. 6. Världsmarknad.
I. Kapitalet sönderfaller i fyra avsnitt. a) Kapital en général [i allmänhet]. (Detta är temat i första häftet.) b) Konkurrensen eller många kapitals verksamhet i förhållande till varandra. c) Krediten, där kapitalet uppträder som allmänt element i förhållande till de enskilda kapitalen. d) Aktiekapitalet som dess mest fulländade form (som slår över i kommunismen), samt alla dess motsägelser. Övergången från kapital till jordegendom är tillika historisk, då jordegendomens moderna form är en produkt av kapitalets inverkan på den feodala etc. jordegendomen. Likaså är övergången från jordegendomen till lönarbetet inte bara dialektisk utan historisk, då den sista produkten av den moderna jordegendomen är det allmänna fastställandet av lönarbetet, som sedan uppträder som basis för hela dyngan. Well (it is difficult for me today to write [nåväl (det är svårt för mig att skriva i dag)], låt oss nu komma till corpus delicti.
I. Kapital. Första avsnittet. Kapitalet i allmänhet. (I hela detta avsnitt förutsättes, att arbetslönen ständigt är lika med sitt minimum. Själva arbetslönens rörelse och fallande eller stigandet av dess minimum tillhör betraktelserna över lönarbetet. Vidare sättes jordegendomen lika med noll, d.v.s. jordegendomen som särskilt ekonomiskt förhållande är det här ännu inte tal om. Endast på detta sätt är det möjligt att undvika att vid alla förhållanden ständigt tala om allting.)
1. Värde. Rent reducerat till arbetskvantitet; tid som mått för arbetet. Bruksvärdet - vare sig det betraktas subjektivt, som arbetets usefullness [ändamålsenlighet], eller objektivt som produktens utility [nyttighet] - uppträder här blott som materiell förutsättning för värde, som tillsvidare helt bortfaller ur den ekonomiska formbestämningen. Värdet som sådant har ingen annan "materia" än själva arbetet. Denna bestämning av värdet, först antydd hos Petty, rent utarbetad hos Ricardo, är blott den borgerliga rikedomens abstraktaste form. Den förutsätter som sådan 1. upphävandet av den primitiva kommunismen (Indien etc.), 2. av alla outvecklade, förborgerliga produktionssätt, i vilka utbytet ännu inte fullständigt härskar. Även om detta är en abstraktion, så är det en historisk abstraktion, som blott kunde företagas på grundvalen av en bestämd ekonomisk samhällsutveckling. Alla invändningar mot denna definition av värdet är antingen hämtade från mera outvecklade produktionsförhållanden eller grundar sig på konfusionen att göra de konkretare ekonomiska bestämningarna - från vilka värdet abstraherats, och vilka å andra sidan därför också kan betraktas som en fortsatt utveckling av detsamma - gällande mot värdet i denna dess abstrakt outvecklade form. Med den oklarhet som rått hos herrar ekonomer själva om hur denna abstraktion förhåller sig till senare konkretare former av den borgerliga rikedomen, var dessa invändningar plus ou moins [mer eller mindre] berättigade.
Ur motsägelsen mellan värdets allmänna karaktärsdrag och dess materiella existens i form av en bestämd vara etc. - dessa allmänna karaktärsdrag är desamma, som senare uppträder i pengarna - uppkommer pengarnas kategori.
2. Pengar.
Något om de ädla metallerna som bärare av penningförhållandet.
a. Pengar som mått. Några randanmärkningar om det ideella mått hos Steuart, Attwood, Urquhart: i begripligare form hos dem som predikade arbetspengar. (Fray, Bray etc. Några hugg i förbifarten mot proudhonisterna.) Varans värde översatt till pengar är dess pris, som tills vidare ännu blott uppträder i denna rent formella skillnad från värdet. Enligt värdets allmänna lag uttrycker så en bestämd kvantitet pengar blott en bestämd kvantitet förkroppsligat arbete. Såvida pengarna är mått, är föränderligheten i deras eget värde likgiltig.
b. Pengarna som bytesmedel eller den enkla cirkulationen.
Här behöver man bara betrakta den enkla formen för denna cirkulation själv. Alla de omständigheter, som vidare bestämmer denna cirkulation, ligger utanför densamma och kommer alltså först senare i betraktande. (Förutsätter mera utvecklade förhållanden.) Om vi kallar vara V och pengar P, så visar visserligen den enkla cirkulationen de två kretsrörelserna eller cirklarna V-P-P-V och P-V-V-P (denna sista bildar övergång till c), men utgångspunkt och återgångspunkt sammanfaller ingalunda eller blott tillfälligt. De flesta av de så kallade lagar, som uppställts av ekonomerna, betraktar penningcirkulationen inte inom dess egna gränser utan som underordnad högre rörelser och bestämd av dem. Allt detta måste lämnas åsido. (Tillhör delvis läran om krediten; men måste delvis också granskas på de punkter, där pengarna åter dyker upp, men bestämda i sin vidare utveckling). Här alltså pengar som cirkulationsmedel (mynt), men samtidigt också som prisets realisation (inte bara övergående). Ur den enkla bestämningen, att varan, satt som pris, redan ideellt utbytts mot pengar, innan den reellt utbytes däremot, följer av sig själv den viktiga ekonomiska lagen, att det cirkulerande mediets massa bestämmes genom priserna, inte tvärtom. (Här några historiska anmärkningar om polemiken angående denna punkt.) Härav följer vidare att omloppshastigheten kan ersätta (pengarnas) kvantitet, men att en bestämd kvantitet är nödvändig för de samtidiga bytesakterna, såvida inte dessa själva förhåller sig till varandra som plus och minus, en ömsesidig utjämning, som emellertid på denna punkt blott föregripande skall beröras. Jag skall här inte ingå på ett fortsatt utvecklande av detta avsnitt. Jag anmärker bara ytterligare att sönderfallandet av V-P och P-V är den abstraktaste och ytligaste form, i vilken krisernas möjlighet uttryckes. Ur utvecklandet av lagen om bestämmandet av den cirkulerande mängden (pengar) genom priserna följer, att man här gjort förutsättningar, som ingalunda existerar för alla samhällstillstånd; därav dumheten att tout bonnement [helt trohjärtat] exempelvis jämställa penningströmmen från Asien till Rom och dess inverkan på priserna där med moderna kommersiella förhållanden. De mest abstrakta bestämningar visar alltid, om de närmare undersökes, hän på en vidare, konkret, bestämd historisk basis. (Of course [självklar] då de abstraherats därifrån, i denna bestämdhet.)
c. Pengarna som pengar. Detta är utvecklandet av formen P-V-V-P. Pengarna som självständig värdeexistens i förhållande till cirkulationen: den abstrakta rikedomens materiella existens. Den visar sig redan i cirkulationen, såvida pengarna inte bara uppträder som cirkulationsmedel utan som instrument för att realisera priset. I denna egenskap c, i vilken a och b blott uppträder som funktioner, är pengarna allmän vara vid fördragens slutande (här blir föränderligheten i dess värde, dess genom arbetstiden bestämda värde, av vikt), föremål för hoarding [skattbildning]. (Denna funktion spelar en viktig roll i Asien ännu i dag och i den antika världen och under medeltiden generally [i allmänhet]. Den förekommer ännu i bankväsendet men av underordnad betydelse. I kristider är pengarna åter av vikt i denna form. Pengar i denna form betraktade i samband med de världshistoriska delusions [vanföreställningar], som de frambringar etc. Deras destruktiva egenskaper etc.) Som realisering av alla högre former, i vilka värdet kommer att uppträda; definitiva former i vilka alla värdeförhållanden utåt avslutas. Men fixerade i denna form upphör pengarna att vara ett ekonomiskt förhållande, denna form går upp i pengarnas materiella bärare, guldet och silvret. Å andra sidan, såvida pengarna träder in i cirkulationen och åter utbytes mot V, bortfaller återigen slutprocessen, konsumtionen av varan, ur det ekonomiska förhållandet. Den enkla penningcirkulationen bär inte inom sig självreproduceringens princip och visar därför ut över sig själv. I pengarna ligger - som utvecklandet av deras bestämningar visar - kravet på att vara ett värde som ingår i cirkulationen, bibehåller sig inom denna och samtidigt förutsätter denna - d.v.s. kapital. Denna övergång är samtidigt historisk. Kapitalets antediluvianska form är handelskapitalet, som ständigt utvecklar pengar. Samtidigt uppkomst av det verkliga kapitalet ur pengarna eller ur köpmanskapitalet, som bemäktigar sig produktionen.
d. Denna enkla cirkulation betraktad för sig - och den bildar det borgerliga samhällets yta, där de djupare operationer, ur vilka den uppkommer, utplånats - uppvisar ingen skillnad mellan bytessubjekten, utom rent formella och övergående. Detta är frihetens, likhetens och den på "arbetet" grundade egendomens rike. Den ackumulation, som här uppträder under formen av hoarding [skattbildning], är blott under dessa förhållanden resultatet av större sparsamhet etc. Å ena sidan de ekonomiska harmonipropagandisternas, de moderna freetraders [frihandlarna] (Bastiat, Carey etc.) dumma sätt att mot de mera utvecklade produktionsförhållandena och deras antagonister göra gällande detta det ytligaste och abstraktaste av alla tillstånd som sin sanning. Å andra sidan proudhonisternas och liknande socialisters dumma sätt att mot de idéer om likhet etc., som motsvarar detta utbyte av ekvivalenter (eller antagna as such [som sådana]), framhålla de olikheter, etc., i vilka detta utbyte går tillbaka och ur vilka det framgår. Som lag för tillägnandet i denna sfär uppträder tillägnande genom arbetet och utbyte av ekvivalenter, så att utbytet blott ger tillbaka samma värde men i annan materialisering. Kort sagt, här är allting "skönt", men samtidigt kommer allt att ta en ända med förskräckelse, nämligen till följd av ekvivalenslagen. Vi kommer nämligen nu till
3. Kapitalet.
Detta är egentligen det viktigaste i detta första häfte, om vilket jag framför allt vill höra din mening. Men idag kan jag inte skriva mer. Den förbaskade gallan gör det svårt för mig att föra pennan, och jag får svindel av att sitta lutad över papperet. Alltså for next time [till härnäst].
Salut.
Din
K. M.
12 november 1858.
Kära Lassalle.
[......]
Vad det försenade avsändandet av manuskriptet angår, så var det först sjukdomen som hindrade mig och sedan hade jag andra förvärvsarbeten, som jag måste ta igen. Den egentliga grunden är emellertid denna: Jag hade materialet framför mig, det var bara formen det ännu gällde. Men i allt vad jag skrev, tyckte jag man kunde spåra något av leversjukdomen. Och jag har dubbel anledning att inte låta medicinska grunder förstöra denna skrift:
1. Den är resultatet av forskningar som jag bedrivit under femton års tid, alltså den bästa delen av mitt liv.
2. Den företräder för första gången vetenskapligt en viktig åsikt om de samhälleliga förhållandena. Det är alltså min plikt mot partiet att inte låta det hela vanställas genom ett sådant oklart träigt skrivsätt, som är utmärkande för en leversjuk.
Jag strävar inte efter en elegant framställning utan bara efter att skriva i mitt genomsnittsmanér, vilket var mig omöjligt under sjukmånaderna, åtminstone i detta ämne, ehuru jag under tiden måste skriva och därför har skrivit åtminstone två tryckband engelska ledarartiklar de omnibus rebus et quibusdam aliis [om alla möjliga ting och om ytterligare några andra]. Jag tror, att om detta sakförhållande skulle framläggas för herr Duncker till och med av en mindre skicklig person än Du, kan han endast godkänna mitt förfarande, vilket med avseende på honom som förläggare helt enkelt reducerar sig till att jag försöker leverera honom den bästa vara för hans pengar.
Jag kommer att vara färdig om ungefär fyra veckor, då jag egentligen bara har börjat skriva.
Salut.
Din
K. M.
(omkring 15 januari 1859).
Kära Engels.
Om det vore Dig möjligt att leverera en artikel till nästa tisdag (till vilken jag då skulle förlägga min nästa fridag), så skulle det vara av stor betydelse, då jag gärna skulle vilja skicka mitt manuskript till Duncker på onsdag, vilket är omöjligt, om jag inte kan disponera tisdagen.
Manuskriptet är about [ungefär] tolv tryckark (tre häften), och - svimma nu inte - ehuru dess titel är "Kapitalet i allmänhet", så innehåller dessa häften ännu ingenting om kapitalet utan blott de två kapitlen: 1. Varan, 2. Pengarna eller den enkla cirkulationen. Du ser alltså att den i detalj bearbetade delen (i maj, då jag kom till dig) ännu inte alls utkommer. Detta är bra ur två synpunkter. Om det blir avsättning, så kan det tredje kapitlet om kapitalet snabbt följa. För det andra, då de svinpälsarna ifråga om den offentliggjorda delen enligt sakens egen natur inte kan inskränka sin kritik till enbart tendentiös utskällning, och då det hela ser exceedingly [utomordentligt] allvarligt och vetenskapligt ut, så tvingar jag de kanaljerna att senare ta mina åsikter om kapitalet rather seriously [tämligen allvarligt]. För övrigt tror jag, att - frånsett alla praktiska syften - kapitlet om pengarna skall vara av intresse för sakkunskapen.
[......]
Din
K. M.
21 januari (1859).
Kära Engels.
Det olyckliga manuskriptet är färdigt, men jag kan inte skicka iväg det, då jag inte har en farthing [öre] för att posta och rekommendera det. Det sistnämnda är nödvändigt, då jag inte har någon kopia av det. Jag måste därför be dig att till om måndag sända mig litet pengar (Post office i Tottenham Court Road corner). Om du kan skicka två pund sterling, så skulle det vara mycket välkommet, då jag lovat att på måndag betala några fordringar från fattigt folk, som jag inte längre kan dra ut på. Du förstår, att det är mig långt ifrån angenämt att åter anlita Din hjälp nu, då Du löst in eller måste lösa in växeln för Freiligrath. But iron necessity [men det är absolut nödvändigt]. Nästa vecka - då jag tar mig åtta dagars semester quoad [i syfte att] fortsätta manuskriptet - skall jag se om det kan lyckas mig att på något sätt göra en finanskupp. Jag tror inte, att det någonsin skrivits om "Pengarna" under en sådan brist på pengar. De flesta autores [författare] över detta subjekt [ämne] har levat i djupaste fred med subject of their researches [föremålet för sina forskningar].
Om det hela går bra i Berlin, så är det möjligt, att jag kommer ut ur svårigheterna. Och till det är det high time [sannerligen på tiden].
Salut.
Din
K. M.
[London,] 1 februari 1859.
Kära Weiwi!
[......]
Och nu till huvudsaken. Min "Kritik av den politiska ekonomin" kommer att publiceras häftesvis (de första häftena om 8-10 dagar från i dag räknat) hos Franz Duncker i Berlin (Bessersche Verlagsbuchhandlung). Endast tack vare Lassalles utomordentliga iver och övertalningsförmåga kunde Duncker förmås till detta steg. Emellertid har han lämnat en bakdörr öppen för sig. Det definitiva kontraktet är beroende av hur de första häftena säljes.
Jag delar hela den politiska ekonomin i sex böcker:
kapital; jordegendom; lönarbete; stat; utrikeshandel; världsmarknad.
Bok I om kapitalet sönderfaller i fyra avdelningar.
Avdelning I: Kapitalet i allmänhet sönderfaller i tre kapitel: 1) Varan; 2) Pengarna eller den enkla cirkulationen; 3) Kapitalet. Kapitel 1 och 2, about [omkring] 10 ark, utgör innehållet i de först utkommande häftena. Du förstår de politiska grunder, som fått mig att hålla tillbaka tredje kapitlet om "kapitalet", tills jag åter fått fast mark under fötterna.
Innehållet i de utkommande häftena är följande:
Första kapitlet: Varan.
A. Historiskt till analysen av varan. (William Petty) (engelsman under Karl II); Boisguillebert (Louis XIV); B. Franklin (första ungdomsskrift 1719); fysiokraterna, sir James Steuart; Adam Smith; Ricardo och Sismondi).
Andra kapitlet: Pengarna eller den enkla cirkulationen.
1) Värdemätare.
B. Teorier om pengarnas måttenhet. (Slutet av 1600-talet Locke och Lowndes; biskop Berkeley (1750); sir James Steuart; lord Castlereagh; Thomas Attwood; John Gray; proudhonisterna).
2) Cirkulationsmedel.
a) Varornas metamorfos.
b) Pengarnas omlopp.
c) Mynt. Värdetecken.
3) Pengar.
a) Skattbildning.
b) Betalningsmedel.
c) Världspengar [money of the world].
4) De ädla metallerna.
C. Teorier om cirkulationsmedel och pengar. (Monetärsystem; Spectator; Montesquieu; David Hume; sir James Steuart; A. Smith; J. B. Say, Bullioncommittee, Ricardo, James Mill; lord Overstone och hans skola; Thomas Tooke, James Wilson, John Fullarton.)
I dessa två kapitel riktar jag samtidigt ett avgörande slag mot den proudhonska nu i Frankrike fashionabla [på modet] socialismen, som vill låta privatproduktionen bestå men organisera utbytet av privatprodukter och som vill varan men inte pengarna. Kommunismen måste framför allt göra sig av med denna "falska broder". Men frånsett allt polemiskt syfte vet du, att analysen av de enkla penningformerna är den svåraste delen av den politiska ekonomin, eftersom den är den mest abstrakta.
Jag hoppas vinna en vetenskaplig seger för vårt parti. Det måste emellertid nu själv visa, om det är manstarkt nog att köpa tillräckligt många exemplar för att lugna förläggarens "samvetsbetänkligheter". Av försäljningen av de första häftena är företagets hela fortsatta gång beroende. Har jag bara definitivt kontrakt, så är allt all right.
Salut.
Din
K. M.