Se även den engelska utgåvan.
Jag skall ge ett klart och kortfattat svar på Er förfrågan angående Karl Marx' inställning till anarkister i allmänhet och Johann Most i synnerhet.
Ända sedan 1845 har Marx och jag varit av den åsikten att ett av de resultat som den väntade proletära revolutionen kommer att leda fram till blir en gradvis genomförd upplösning och ett konsekvent avvecklande av den politiska organisation som kallas staten. Denna organisations främsta syfte har alltid varit att med vapenmakt säkra den rika minoritetens möjligheter att förtrycka den arbetande majoriteten. Om den besuttna minoriteten försvinner ur bilden, behövs inte längre de statliga maktmedel som använts till att skydda dess ställning. Vi har emellertid också hela tiden varit av den uppfattningen att arbetarklassen - för att kunna uppnå såväl detta mål som en del långt viktigare ting på den sociala revolutionens program - först måste begagna sig av statens politiska maktapparat för sina egna syften och med dess hjälp slå ner kapitalisternas motstånd och ombilda hela samhället. Detta finns klargjort redan i 1847 års manifest (i slutet av det andra kapitlet).
Anarkisterna vänder upp och ner på saken. De anser att den proletära revolutionen måste börja med avskaffandet av statens politiska organisation. Men staten är den enda organisation som kan finnas till vårt förfogande efter proletariatets seger. Det är mycket möjligt att den i många avseenden måste förändras, innan den förmår fullgöra sina nya uppgifter. Att genast slå sönder den vore dock liktydigt med att förstöra det enda medel det segrande proletariatet kan använda för att bevisa sin makt, hålla sina kapitalistiska fiender i schack och genomföra den ekonomiska samhällsomvandling som är en nödvändig förutsättning för att segern inte skall förvandlas till ett nytt nederlag och i likhet med Pariskommunen sluta som en tragisk massaker.
Egentligen behövs det väl knappast några försäkringar från min sida för att klargöra att Marx tog avstånd från dessa anarkistiska stolligheter redan när Bakunin framlade dem i deras moderna utformning. Det framgår av hela utvecklingsgången inom det Internationella arbetarförbundet. Ända sedan 1867 hade anarkisterna med synnerligen fördomsfria metoder försökt att ta ledningen inom Internationalen, och Marx gjorde mer än någon annan för att stoppa dessa planer. Slutet på den fem år långa kampen blev att anarkisterna vid Haag-kongressen i september 1872 uteslöts ur Internationalen, och den som främst verkat för en sådan åtgärd var Marx. Om Ni så önskar, kan Ni få reda på alla detaljer i denna sak genom vår gamle vän F. A. Sorge, som var en av delegaterna vid kongressen.
Om Johann Most kan följande påpekas:
Om någon hävdar att Most efter sin omvändelse till anarkismen haft några förbindelser med Marx eller erhållit något som helst stöd från honom - då är den personen antingen vilseledd på grund av lögnaktiga påståenden eller också själv en medveten lögnare. Efter det att Londontidningen "Freiheit" börjat komma ut uppsökte Most inte Marx eller mig mer än vid högst två tillfällen. Vi sökte inte heller upp honom - faktum är att vi inte ens råkade stöta ihop med honom vid något tillfälle efter det att han på allvar börjat lufta sina nya anarkistiska påfund i den nämnda tidningen. Till slut brydde vi oss inte ens om att hålla oss med detta blad, som verkligen inte innehöll det ringaste material av intresse. För Mosts taktik och ideologi hade vi samma slag av förakt som vi kände inför de personer han lärt sig allt detta av.
När Most ännu bodde i Tyskland, gav han ut ett "populärt hållet" sammandrag av "Kapitalet". Marx blev ombedd att revidera detta sammandrag, när det skulle utkomma i en ny upplaga. Jag hjälpte honom med det arbetet. Vi fann det omöjligt att rätta alla felen - om man inte ville skriva om alltsammans, fick man nöja sig med att korrigera de allra värsta tokigheterna, och Marx tillät införandet av dessa rättelser endast under förutsättning att hans namn på inga villkor fick påstås ha någonting att göra ens med denna förbättrade utgåva av Mosts verk.
Ni får mycket gärna publicera detta brev, om Ni så önskar.
Broderligen
F. E.